Hjälp!


Jag insåg det inte förrens Jenny skrev det i en kommentar här nedan, men det är faktiskt bara 19 dagar (!!!) mellan bilderna nedan.

Galet. Det är för tusan helt jäkla galet!! :-D

Födelsedagsplan

Imorgon är dagen jag har fruktat för sedan en tid tillbaks - Min födelsedag.

Som jag nämnde tidigare så har min mamma tänkt att bjuda på fika hemma hos sig eftersom lite släktingar ska komma över och på grund av att jag inte vill gå ut officiellt med att jag anstränger mig för att gå ned i vikt, så blir situationen förstås lite extra knivig. Igår hamnade jag till exempel i en lite jobbig situation när mamma var rar och ringde mig för att fråga vilken tårta jag ville att hon skulle göra. "En vanlig tårta med jordgubbar blir väl kanske bra?" sa hon och jag var bara snabb med att instämma för att komma ur diskussionen snabbast möjligt (och för att det ändå är den tårta som är smalast av de vanliga varianterna). Likaså hade jag jättesvårt att svara på vad jag ville ha till middag, så även där nappade jag på första förslaget. Kycklingsallad låter ju dessutom inte så illa - Att jag kom på senare att just mammas variant kanske inte är helt nyttig, och att jag därmed har satt mig i en sits där jag inte kan välja att äta mig mätt på "kalorifri" sallad, är en annan femma...


Hur som helst så har jag lagt upp en liten plan för att ta mig igenom morgondagen och fortfarande kunna känna mig nöjd över min insats efteråt. Äter jag en smal och mättande frukost (Äggröra på tre äggvitor tex och en morot - 90 kcal) så kan jag nämligen unna mig en liten tårtbit istället för lunch när vi ska fika sen och förhoppningsvis klara mig från alla andra frestelser i och med det. Enligt uppgift ligger hembakad gräddtårta med jordgubbar och banan nämligen på drygt 205 kcal per hundra gram, så en normalstor tårtbit lär väl ge ungefär 300-400 kcal skulle jag tro. Eftersom det inte lär mätta särskilt mycket så kan jag nog räkna med att eventuellt behöva äta en frukt som mellanmål sen.

Till middag så kommer det sedan att bli kycklingsallad som sagt och eftersom min mamma gör den med både pasta, ost och massor av vanlig creme fraiche i så får jag nog se till att äta en något mindre portion än vad jag hade gjort i normala fall. Dessutom måste jag se till att tacka nej till vinet ("huvudvärk"?). Över 600 kcal bör jag ju således inte trycka i mig där i alla fall så det totala intaget bör därför bli helt okej ändå. Räknar man nämligen grovt på 100/300/100/600 så blir det totala värdet 1100 och det är väl vad jag ligger på i snitt under en vanlig dag, tror jag i alla fall baserat på den dagen då jag provade att väga och räkna allt. 


Så med den planen i bakfickan känns det i alla fall lite lugnare. Sen återstår det bara att se om jag klarar av att följa den trots alla frestelser också, men det tror jag nog. Jag får se på det som min födelsedagspresent till mig själv!

Bra länkar


Jag har hittat två sidor som är hur bra som helst. Den ena är funbeat.se som är en form av community för folk som sysslar med träning av någon form. Där kan man föra en privat eller allmänt öppen dagbok över sin egen träning och få fram spännande diagram över den som ger en lätt överblick över hur mycket man har tränat, och vad.

Den andra är Iform.se som har en funktion där man kan mäta ut sina rundor och se hur långa de är, samt hur mycket man har förbränt under den sträckan om man har cyklat/joggat/promenerat. Min morgonrunda på 45 minuter visade sig till exempel vara 2,65 kilometer lång och med min vikt så ger det en kaloriförbrukning på 216 kcal. Det innebär att jag låg på ett rejält minus även efter frukosten :-)

Båda sidorna innehåller dessutom massor av intressanta artiklar, diskussioner och annat intressant. De rekommenderas med andra ord!


Funbeat
IForm

Bantade sig till döds


Jag tror inte att jag är fullt normal ändå. När jag läste artikeln i dagens expressen om den 26 åriga mamman som bantade sig själv till döds var min första tanke nämligen "Oj! 40 kilo på 13 veckor!! Undra var man kan läsa om den dieten?".

Sen hann verkligheten och vettet förstås ikapp mig och det faktum att jag faktiskt vill gå ned i vikt i en lagom sund takt, och leva smal i många år efter det. När man läser om folk som tappar vikt som om det vore på rea (med cambridge, xtravaganza med mera) så blir man dock lätt lite avundsjuk ibland. Då känns det plötsligt som att målet inte längre är att gå ned till en viss önskad vikt, utan att man gör det så snabbt som möjligt. Gärna med tre-fyra kilon i veckan som snitt.


Nä, det är bra tur att man har lite vett som kan stå emot dom där dumma impulserna.

Ett litet problem


Min födelsedag börjar närma sig och med det kommer också ett litet problem - Nämligen hur jag ska klara mig igenom den utan att äta allt för onyttigt. Saken är nämligen den att jag inte vill behöva berätta för min familj att jag bantar. Det kan låta märkligt men jag tycker på något vis att det är hemskt jobbigt eftersom det försätter mig i en sits där jag får andras granskande blickar på mig. Sådant ger mig prestationsångest och min normala reaktion då är att undvika att prestera helt istället för att riskera att misslyckas. Där tänker jag inte hamna den här gången.

Det här innebär med andra ord att jag behöver hitta något nyttigt alternativ till tårta och fika som inte får andra att helt självklart förstå vad som är i görningen. Alternativet annars är väl att faktiskt äta sådant som hör en födelsedag till, men att göra det i väldigt små mängder. Där känner jag dock att det bara finns risk att det hela ballar ur och då kan jag riskera att sätta mig i en sits där jag upplever att allt har skitit sig och att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag ändå aldrig lyckas genomföra det som jag har tänkt. Att skippa onyttigheterna i sig tycker jag ju dessutom ändå inte är problemet eftersom jag vet att det bara handlar om en enda födelsedag. Jag kommer förhoppningsvis få möjlighet att äta tårta många fler gånger i mitt liv (och då i lagom mängd utan att behöva skämmas för det!).

Så vad ska man bjuda på...? Frågan är om man kan styra om det så att man bjuder familjen på en middag istället, med tillhörande efterrätt. Då försvinner automatiskt förväntningarna på fika och efterrätter kan man ju leta upp hyfsat nyttiga varianter av. Det eller att man ger sig på en smörgåstårta kanske med någon snäll fyllning på smala produkter. Det är jag inte så jätteförtjust i själv så det borde jag inte ha så svårt att låta bli att äta för mycket av - samtidigt blir det lite födelsedagslyx för mig att äta vitt bröd som jag annars undviker helt nu.


Jag får klura vidare på saken. Att frossa i onyttigheter tänker jag då rakt inte ge till mig själv som födelsedagspresent i alla fall. Något bättre är jag värd!

Törst



Just nu är min sambo iväg för att handla hem en dunk med sprit och jag som trodde att godiset, chipsen eller glassen skulle vara det allra svåraste att undvika nu när jag bantar inser plötsligt att jag underskattade drinkarna. En iskall rom och cola. Så ruggigt gott!

Just nu håller jag därför på och brottas med mig själv. Tanken var väl nämligen att jag skulle tillåta mig själv att ta i alla fall ett glas rom och cola, med lightläsk då vill säga, men efter att jag har läst på lite om antalet kalorier i starksprit så känner jag mig tveksam. En deciliter ger hela 225 kalorier! Å andra sidan är det ju långt under en dl i ett glas och jag har ju trots allt varit väldigt duktig den här veckan och kan vara värd att unna mig något - Men allt man stoppar i munnen känns som den sämsta "belöning" man kan ge till sig själv när det är just vikten som man kämpar med.


Nej, det där är värt att fundera på. Ska jag eller ska jag inte?

Blä


Jag har just ätit en sen lunch och nu känner jag mig alldeles äckligt proppmätt och arg på mig själv. Nog för att min mat bara tog upp en fjärdedel av tallriken, resten var sallad, men det gör det ju knappast nödvändigt att pressa i sig allt bara för att det är gott och "tillåtet". För att det känns fel att lämna.

Dumt, dumt, dumt!

Mina knep


Det finns en del saker som hjälper mig att vara duktig. Ting som hjälper till när sötsuget sätter in eller då man vill ta mer mat av den simpla anledningen att var så himla gott. Några av dessa saker som jag vet fungerar av tidigare erfarenhet är...


* Vatten. Ett glas vatten till middagen gör stor skillnad och känner man sig fortfarande hungrig efteråt kan man tvinga i sig ytterligare ett glas innan man funderar på att ta mer - Var du verkligen lika sugen efteråt?

* Tallriksmodellen. Det må finnas många olika dieter idag men oavsett vad man tror på så är tallriksmodellen en jättebra hjälp för att äta en lagom stor portion. Jag brukar dessutom alltid tillåta mig själv att ta mer sallad om jag vill det, men själva maten försöker jag göra allt för att inte ta mer av. Har jag ätit regelbundet resten av dagen så ska en portion vara mer än tillräcklig, resten är hjärnspöken!

* Att ha maten ståendes vid spisen/på köksbänken. Att ta extra blir inte lika lockande när du inte tvingas sitta och stirra på den stora grytan när du äter - Det räcker med att ha sallad ståendes vid bordet.

* Lova dig själv en god lunch när maten är extra god och lockar till påfyllning. Det är mycket enklare att avstå från att äta mer när man kan säga till sig själv att man i själva verket bara sparar det goda till imorgon istället. Det är inte nu eller aldrig!

* Frukt. En skål med frukt lugnar mina nerver eftersom jag vet att det är fullt tillåtet att ta ett äpple där om jag blir hungrig. Det är sällan jag gör det ändå - Det mentala hjälper tillräckligt och tillåter inte tankarna att börja vandra iväg till stadiet "Jag är hungrig...Vad kan jag ta och äta? En macka vore ju väldigt gott..." så fort suget sätter in vid fel tidpunkt.

Ny frukt


Jag smakade en ny frukt idag som sambon hade varit rar och handlat hem. Nashipäron kallas de visst (eller japanskt päron/ sandpäron/ äppelpäron) och även om de är allt annat än nyskapade, vilket man skulle kunna tro eftersom de smakar som om man genmanipulerat ihop ett päron och ett äpple, så har jag aldrig sett dem tidigare i affären.

Tyvärr tyckte inte sambon att nashi var det minsta gott så antagligen får jag knapra på dem själv. Egentligen kan jag tänka mig att de skulle passa alldeles utmärkt i en grönsallad!





Intro



Det här är inte en blogg som jag har skapat i jakt på läsare, för att skapa reaktioner eller för att bli en i mängden som kämpar för att synas allra mest. Mitt mål är kort och gott att ha en plats för tankar och noteringar kring mitt kommande år - Ett år som jag har beslutat mig för ska bli mitt allra sista år som överviktig. Vill du följa med mig på den resan så är du mer än hjärtligt välkommen, men förvänta dig inga mirakel. Förändringar är inget som sker i en handvändning.



Nyare inlägg
RSS 2.0