Min metod
Jag är för tillfället fullt uppe i att leta bloggar som jag kan relatera mig själv till - Bloggar om unga och överviktiga som har beslutat sig för att gå ned i vikt. I bloggen cettciliasklotter läste jag en kort beskrivning av vilken metod hon kommer gå tillväga för att nå sitt mål. "Att totalt ändra min livsstil till att vara hälsosam och medveten om vad jag stoppar i mig" står det skrivet i sidokolumnen, och det är antagligen den allra vanligaste tanken när en människa väl beslutar sig för en radikal förändring. Jag har själv varit där.
Vad jag också har hunnit inse med åren och flera misslyckade försök till viktnedgång (eller eg. försök till att stanna på den vikt jag väl nått efter viss viktnedgång) är att jag inte alls motiveras av en tanke på att förändra hela min livsstil till något perfekt. Jag är nämligen egentligen inte särskilt intresserad av att bli en hurtbulle som knaprar nötter när andra äter plockgodis på bion eller som måste tacka nej till potatisen på midsommarfesten eftersom den innehåller för snabba kolhydrater. Likaså vet jag mycket väl om att jag inte är något större fan av att träna och även om jag hoppas på att jag att ändrar den inställningen så småningom, så är träningspass nog mest något som skrämmer mig där jag står idag. Jag ser dem som något nödvändigt ont, precis som tandläkaren. Inget som jag vill göra flera gånger i veckan resten av mitt liv vill säga. Att säga till mig själv att det här kommer att bli den sista chokladkakan som jag äter, med krampaktig stolthet, får mig bara livrädd och att tonårstrotsigt grabba tag i ytterligare en tvåhundragrammare.
Däremot så kan jag faktiskt tänka mig att slita som ett djur i ett års tid för att kunna nollställa mig själv och nå en vikt som jag är nöjd med. Belöningen efter mödan ska vara ett liv där jag inte bara kan trivas med mig själv, utan även kan unna mig något gott ibland och låta vågen säga hur mycket som faktiskt är okej. Ett liv där jag kan äta en pizza med gott samvete och veta att det är lugnt så länge jag inte slarvar på ett tag efter det, och kanske kan tänka mig att ta några extra promenader för att försäkra mig om att degen inte genast sätter sig på magen eller får byxorna att bli för tajta. Ett lagom hälsosamt och normalt liv helt enkelt, som varken innefattar mer eller mindre av de njutningar som livet har att bjuda på. INTE ett liv där jag undviker vågen av skam för att se min vikt och där jag ständigt köper större storlekar för att slippa ta tag i något som kan misslyckas.
Jag ska bli vän med min kropp och min våg. Det är min metod - tillsammans med mer regelrätta viktminskningsmetoder så som att äta rätt och regelbundet samt röra på sig ordentligt.
Vem är naughtyn?
Naughtyn är en snart 23 år gammal tjej som vill vara som alla andra. En tjej som har tröttnat på att tillbringa livet som en fånge i sin egen kropp och med blicken på en framtid som tjock. Det spelar egentligen ingen roll att jag känner mig lika enorm nu som jag gjorde för tio år och trettio kilo sedan, och att jag därför kommer att behöva brottas med min mentala inställning precis lika mycket som med vågen under den här perioden, för just nu är det ett faktum att jag är på tok för stor. Med nära inpå 105 kilo till mina dryga 165 centimeter så ser min kropp ut så som på bilden ovan enligt mvm.com, och det kan nog säkert stämma på ett ungefär. Hur hälsosamt det är säger ju sig självt.
Det finns såklart även en anledning till varför jag väljer att skriva under ett alias, och det trots att folk som känner mig så småningom säkert kommer att kunna räkna ut med lilltån att det är jag som sitter bakom tangenterna om de nu mot förmodan trillade in här. Jag inbillar mig nämligen att jag kommer våga vara lite ärligare på det här viset och eftersom bloggen i allra första hand är till för mig själv så är det ju en fördel om jag kan skriva om allt alldeles obehindrat. Här ska jag inte behöva skämmas för att uttala min faktiska vikt (något jag aldrig gör i verkligheten - Inte ens för min sambo) och vad jag har ätit under dagen.
Naughtyn kommer att vara mitt skydd för skammen.
Det finns såklart även en anledning till varför jag väljer att skriva under ett alias, och det trots att folk som känner mig så småningom säkert kommer att kunna räkna ut med lilltån att det är jag som sitter bakom tangenterna om de nu mot förmodan trillade in här. Jag inbillar mig nämligen att jag kommer våga vara lite ärligare på det här viset och eftersom bloggen i allra första hand är till för mig själv så är det ju en fördel om jag kan skriva om allt alldeles obehindrat. Här ska jag inte behöva skämmas för att uttala min faktiska vikt (något jag aldrig gör i verkligheten - Inte ens för min sambo) och vad jag har ätit under dagen.
Naughtyn kommer att vara mitt skydd för skammen.
