naughtyn

En släkting har bott här hos oss nu ett tag under julen och det har också inneburit en skrämmande insyn i hur jag levde förr när det var som allra värst. Denna människa har nämligen ätit så gott som non-stop, utan den minsta tanke på alla överflödiga kalorier som den bokstavligen har tryckt i sig i soffan och det syntes dessutom tydligt att det är ett leverne som personen har gjort till en vana. Det var många kilon mer på den kroppen jämfört med sist vi sågs och jag är så lycklig när jag vet att jag har lämnat sådant bakom mig. Tagit mig ur skiten.

När man själv inte äter onyttigt så ser man nämligen alldeles extra tydligt hur absurt det egentligen är. Ena dagen var det minst ett kilo plockgodis som krängdes på några enstaka timmar. Nästa dag var det glass, en chokladkaka, chips, ostbågar och en hel pizza till middag. Dagen därpå ett halvt kilo godis till, mer glass samt en liter hallonkräm. Och läsk till allt förstås. Plus mängder av mat.

Ska jag skämmas när jag säger att jag blev äcklad? Inte av människan i fråga då, utan för att jag kan se mig själv i det där. Jag kunde också öppna en chokladkaka bara minuterna efter att jag hade lagt ifrån mig pizzakartongen och känna "åååh, extrapris på godis!"-hallelujah när veckans erbjudanden visade sig innefatta snask. Jag kunde också tycka att middagen var dagens höjdpunkt och hälla i mig kalorier i flytande form, motsvarande ett helt dagsintag, utan att ens blinka mellan klunkarna. Allt för att jag aldrig ens reflekterade över vad tusan jag egentligen sysslade med. Magen och snask-beroendet var en alltid påslagen autopilot som fick sköta jobbet för om man bara inte tänkte på problemet och tystade eventuella tankar med gott så existerarde det inte. För stunden i alla fall. Ångesten efteråt vid spegeln, inför andra människor och allt jobbigt som det resulterade i efterhand gick att förtränga tillfälligt med mat.


Det finns inte ord för hur tacksam jag är över att ha tagit mig ur det där.

Aldrig hade jag väl trott att en stillastående våg skulle kunna göra mig så glad men att ta sig genom julen (med mens dessutom!!) utan ett plus på vågen är ju inget annat än en jättebedrift! Då släppte jag ändå lite på tyglarna på julafton, juldagen och annandagen så själva firandet går knappast att klaga på. Jag hoppade bara allt som hade med godis att göra och höll mig till julmust light - men i övrigt så var maten samma som alla tidigare jular. Lite mindre i mängd kanske, men det beror väl egentligen mest på att jag helt omöjligt orkar äta lika mycket nu som förr. Magsäcken har krympt något sen förra året om vi säger så.

Kort sagt så känner jag mig hur nöjd som helst och jag har inte på något vis ångest över att kämpa vidare som innan jul igen (med undantag för nyår, då kommer jag åter igen att tillåta mig lite mer än vad det blir till vardags i övrigt). Det känns bara bra. Jag trivs trots allt med mina nya vanor! :-)


Startvikt: 104,6 kg
Målvikt: 65 kg

Nuvarande vikt: 74,8 kg
Veckans minus/plus: 0 kg

Total viktminskning: 29,8 kg
Kvar till 65 kilo: 9,8 kg

Jag provade tidigare nämnda klänning igår och insåg att jag har ett litet problem... Den är för STOR! Fodralklänning i stretchtyg och så är det tyg över för att det ska bli lösa veck i ryggen och i midjan. Dessutom sitter den inte tight hela vägen ned vid benen.

Att köpa storlek L var uppenbarligen lite naivt av mig med andra ord, även om jag tyckte att den satt bra för tre veckor sedan (inte så att den var slickad mot kroppen visserligen, men då hade den säkert aldrig fått följa med hem från allra första början). Nu är frågan om jag ska ge mig på att sy i den - men hur tusan gör man något sådant? Jag har aldrig behövt göra mina kläder mindre förut.

Eller så får den helt enkelt vara lite stor. Det är ju inte som att jag inte är van med stora kläder vid det här laget ;)

Nejdå, jag kämpar än - tro inget annat! Däremot har våran våg gått sönder upptäckte jag i måndags vid veckans vägning så nu har jag egentligen ingen koll alls på vad som händer. Måttbandet skvallrar i alla fall om hela minus 30 centimeter runt magen nu och jag bär nu mer storlek 42 i byxor (Och 38-40 upptill. Jey!) . Smal-jeansen är inte längre något problem med andra ord!

Att det är jul fungerar också bara bra än så länge. Vid lucia valde jag en lussebulle, en pepparkaka och ett glas glögg istället för lunch men det är också enda gången jag har ätit sådant. På julbordet förra veckan skippade jag helt efterrättssbordet och åt bland annat en väldigt smaskig sallad med riven morot och apelsin istället. Den måste jag prova att kopiera!


Snart är det förresten julafton och till dess har jag köpt en FODRALKLÄNNING. Läskigt!! Jag har trots allt aldrig haft på mig det tidigare men med mina nya former så känns det som rätt modell. Ska sanningen fram så kommer jag antagligen att vara urläcker och förhoppningsvis så kan jag chocka de släktingar som inte har sett mig på -15 kilo eller mer. Det är nästan skäl nog. Vilken julklapp! ;-)

Jag är med och tävlar om filmen Santa Buddies i Michaela & Eo med familjs blogg. Det vore en jättebra julklapp till en yngre släkting. Håll tummarna! :-)

Hos bloggen Husligheter pågår just nu en tävling där man kan vinna tre stycken (!) små Yankee Candles och doftgalen som jag är så hoppas jag hemskt gärna på tur. Godis för näsan vore inte fel så här i juletider när allt annat godis ska ratas ;-)