naughtyn

Du känner säkert igen det. Dom där orden som folk skriver i all välmening, kanske oftast när det går lite segt för någon som kämpar med vikten, och som inte alls är riktade mot den som faktiskt lyckas. Ord som går från mun till mun och har blivit en sanning som man inte ifrågasätter trots att ingen egentligen vet var de ursprungligen kommer ifrån. Pepp. En fast åsikt om att lagom är bäst - för om du går ned snabbt i vikt så betyder det genast att du i slutändan kommer att misslyckas. Kvar är vinnarna som i sakta mak har tagit sig till sitt mål. Alla som gav upp på vägen dit existerar inte i överhuvudtaget.

Det är nämligen så att det finns en en allmän åsikt om att man ska gå ned i vikt sakta för att få ett resultat som håller även efter att man är färdig. De som rasar ned i vikt kommer tydligen att gå upp allt (och lite till!) efteråt samt få hemska problem med lös hud, som de mer normala viktkämparna såklart helt slipper, och det är inget man ska ifrågasätta eller tro att man kan komma och ändra på. Det är bara så det är. Fast det säger förstås ingen rakt till dem som verkligen lyckas att gå ned i vikt snabbt, men man yttrar det dock vid första bästa tillfälle man får och tänker det antagligen också för sig själv när man läser/ser - och avundas - andra som lyckas köra störtlopp på viktkurvan.


Enligt alla dessa människor så är jag dömd att misslyckas. Det finns inget mer jag längtar efter än att knäppa dem på näsan och visa att världen inte är så svart/vit att det finns regler som gäller för alla. För vi är trots allt olika. Vad som fungerar för mig behöver inte nödvändigtvis vara det som fungerar för dig, eller ens för 90% av resten av världens befolkning. För jag tänker inte misslyckas bara av den simpla anledningen att jag råkar ha turen att ha begåvats med en helt fenomenal kropp och för att jag efter mycket om och men har lyckats finna min självkontroll. Om jag så ska bli undantaget som bekräftar regeln.

Så det så.

Längd: 165 cm
Vikt: 68 kg

=


BMI: 25 - IDEALVIKT!!




:D

Det var verkligen obeskrivligt härligt att ställa sig på vågen den här morgonen och se att det händer saker igen, vilket också innebär att jag inte hade hamnat på någon form av platå än i alla fall. Skönt! Även om jag inte har det minsta bråttom nu längre så är det ju nämligen hemskt lockande att äntligen få nå mitt mål och med det så otroligt nära, så blir varje gupp på vägen dit enormt. Sen behöver inte hastigheten nedåt vara så snabb som nu visserligen... Men det är det svårt att vara besviken över ;)

För övrigt så har till och med en kassör nere på vårat närlivs kommenterat att jag har gått ned i vikt. "Vad smal du har blivit förresten! Du äter väl? *blink*", och när jag tackade och svarade att jag fortfarande äter - men bara lite andra saker, så la han till "Men det måste ju nästan vara halva du som har försvunnit!". Och det stämmer ju. Härligt att det syns :D

Startvikt: 104,6 kg
Målvikt: 65 kg

Nuvarande vikt: 68 kg
Veckans minus/plus: -1,1 kg

Total viktminskning: 36,6 kg
Kvar till 65 kilo: 3 kg

Jag är inte särskilt förvånad över veckans resultat och velar därför lite mellan om jag ska vara missnöjd över att det inte blev ett minus, eller nöjd över att det inte blev ett plus. Än en gång har nämligen festandet satt käppar i hjulen och den här helgen blev det utgång både fredag OCH lördag. Dricka av allehanda typer blev det med - Mycket sådant som jag egentligen inte alls tycker är okej (sliskiga shotar, rom och cola med vanlig cola... osv) Ajabaja. Däremot hade jag ju skött mig hela veckan både gällande mat och motion så på så vis håller jag mig förstås fortfarande på banan. Det är bara det där utelivet som ställer till det och det är ju ett problem som har dykt upp allt eftersom att jag inte längre skäms över mig själv och tar igen tid från förr.

Även nu i helgen finns det planer om att gå ut i alla fall en kväll men jag får se då om jag inte ska sätta upp någon form av förhållningsregler före angående typ och mängd av dricka för att inte råka ut för samma sak igen. Tydligen ska det ju gå att dricka vodka med ramlösa om jag har förstått rätt? Det kanske kan vara värt att kolla upp i alla fall ;)

 

Startvikt: 104,6 kg
Målvikt: 65 kg

Nuvarande vikt: 69,1 kg
Veckans minus/plus: 0 kg

Total viktminskning: 35,5 kg
Kvar till 65 kilo: 4,1 kg

Jag har inte tänkt att skriva något längre inlägg idag men däremot så vill jag skriva ned känslan efter dagens shopping så att jag inte glömmer bort den. Det är trots allt så att jag fortfarande drar mig för att handla kläder, för även om jag vet att jag inte längre är samma tjej som förr så minns jag ångesten så väl. Känslan över att behöva större kläder än vad man hoppats på att man skulle komma i. Synen i spegeln när man tvingas klä av sig och se kroppen ur vinklar man i vanliga fall skonas från att se. Kläder blir inte särskilt roligt i det läget. Shopping blir snarare ett nödvändigt måste.

Nu för tiden så är det helt annorlunda att köpa kläder. Mitt problem är inte längre att det inte finns tillräckligt stora storlekar på de normala avdelningarna eller att kläderna är för små - Istället får jag lida av sviterna från att plötsligt ha samma storlek som "alla andra" (de storlekarna går åt snabbt!) och att hela tiden råka ut för plagg som är för stora. Tidigare kunde jag nämligen oftast titta på ett plagg och se om det var i någorlunda rätt storlek, men än har jag inte insett hur pass mycket mindre jag faktiskt är idag. Hur pass små plagg jag behöver. Och hittills har jag inte lyckats ta med mig ett enda plagg in i provhytten som har varit för litet. Drygt åtta av tio gånger är det däremot för stort och jag får ständigt bita mig själv i tungan när jag bläddrar bland storlekarna och instinktivt tittar efter large...

Det var också en upplevelse att stå i provrummet idag och inse att jag inte mår dåligt av att se mig själv i spegeln längre. Jag ser inte längre en tjock människa när jag tittar i den, oavsett vilken vinkel jag vrider mig i, utan istället tittar en normalviktig tjej tillbaks. En tjej som jag till och med tycker om. Förhoppningsvis kan jag snart inse det så pass att jag inte längre behöver bära på de där gamla dåliga minnena som gör mig rädd för provrummen :)

Jag har fått en award från Helena och ÄtaTränaKämpa (TACK!) som jag tänkte ta mig an, om än inte sprida vidare eftersom jag har sett att mer eller mindre alla jag vill ge den här till redan har fått den. Ingen nämnd ingen glömd - Alla ni där ute som kämpar inspirerar mig!

Den som får awarden ska: (om man vill)
1. Kopiera awarden på sin blogg
2. Länka till personen som gett dig awarden
3. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
4. Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till
5. Länka till deras bloggar & kommentera hos dem att de har en Award att hämta!

* Jag och mina vänner blev mobbade för vår vikt i mellan- och högstadiet, av mer eller mindre hela skolan. Vi gick under namnet Bumbibjörnarna och fick höra signaturmelodin sjungas efter oss när vi gick i korridorerna.

* Jag var hos en dietist när jag gick i sjuan eftersom jag mådde dåligt över min vikt. Jag var inte "farligt" överviktig då, men gott och väl överviktig, men fick bara rådet att börja föra en matdagbok. Det hjälpte inte.

* Jag har alltid haft problem med mina tänder, antagligen till viss del tack vare allt socker jag har ätit men troligtvis är det till viss del medfött, men jag minns så väl en gång när jag gick i mellanstadiet och var på ett tandläkarbesök. "Du äter en hel del godis va?" sa den manliga tandläkaren med ett flin och klappade mig på magen när jag låg i stolen vid undersökningen. Det gjorde INTE min tandläkarskräck bättre...

* Jag är helt tokig i grillkrydda och har det i princip till varje måltid jag äter. Särskilt på sallad är det jättegott! Det gör att jag inte behöver ha en dressing för att känna mig nöjd.

* Jag spelade fotboll i 2-3 år när jag var yngre efter att mina föräldrar ansåg att det vore bra för mig att sporta. Vi var ett rätt bra lag och spelade matcher nästan varje helg och tränade timmeslånga pass minst en gång i veckan. Det gjorde dock ingen skillnad på min vikt men det gav mig stora fotbollsvader som jag alltid har hatat...

* Jag och min sambo har varit tillsammans i över åtta år. När vi träffades så vägde jag strax över åttio kilo, och han vägde strax över sextio kilo. Nu väger jag för första gången lika mycket som honom (och till och med mindre snart!).

* Min stora last har alltid varit choklad i alla former. Vissa perioder var jag så fast att jag kunde baka kladdkaka i smyg under dagen och äta upp själv innan min sambo kom hem, eller så kunde jag helt enkelt röra ihop en chokladbollssmet och äta "till lunch".

 

Nog för att nära 105 kilo var mycket för mig, varför att ligga på 80-95 kilo fortfarande kändes ganska standard, men nu börjar jag nå en vikt som känns väldigt overklig. Jag kan knappt tro det vågen säger när jag inser att det för första gången på så länge jag kan minnas, står en sexa i början på min vikt. Jag har kommit under sjuttio kilo, jag har nått ett nytt delmål genom att ha lyckats gå ned över 35 kilo och jag har inte ens fem kilo kvar till det mål som jag från början tvivlade på att jag skulle hinna nå på enbart ett år. Det är HELT OTROLIGT!!!

 

Det finns inte ord för hur lycklig jag är och med tanke på att det är många, många veckor kvar än innan jag kommer förändra mitt matintag så är det så himla spännande att se vad jag egentligen kommer att sluta på. Med tanke på att jag inte svälter mig själv på något vis så kan jag ju nämligen inte tolka min snabba viktnedgång på något annat sätt än att min kropp verkligen har längtat efter aen chans att nå min idealvikt. När jag väl är där så bör det väl rimligen inte ens vara möjligt att droppa 2,2 kilo på en vecka eftersom kroppen borde välja att spara det som finns. Placera en på den berömda "platån".

 

Än så länge så njuter jag i alla fall bara stort för det här är verkligen STORT. Att för första gången i sitt liv få uppleva hur det känns att vara smal :)

Startvikt: 104,6 kg
Målvikt: 65 kg

Nuvarande vikt: 69,1 kg
Veckans minus/plus: -2,2 kg

Total viktminskning: 35,5 kg
Kvar till 65 kilo: 4,1 kg