naughtyn

Jag tänkte att det kanske kunde passa att slänga in ett par bilder som visar hur det har gått med min hud - att gå ned över 46 kilo på mindre än ett år lämnar trots allt sina spår. Liksom att ha varit överviktig i hela sitt liv. Bristningar försvinner tyvärr inte bara för att de extra kilon som en gång har skapat dem försvinner och hur pass bra huden drar ihop sig är, vad jag har förstått, väldigt inviduellt. Det oroade mig lite när jag påbörjade den här resan eftersom jag bara kunde gissa hur resultatet skulle bli, men då jag aldrig har haft några förhoppningar om att få en snygg kropp så visste jag ändå att jag skulle värdera viktnedgången i sig så högt att jag skulle bli nöjd oavsett. Bara att äntligen få slippa att känna sig fet kändes som den bästa gåvan jag skulle kunna få.

Så här med facit i hand så kan jag konstatera att jag fick så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat vänta mig. Visserligen har jag lös hud på mage, lår och armar (som synes på bilderna ovan) men jag tycker ändå att det är väldigt lite i förhållande till vad jag har gått ned och jag kan också jämföra med gamla bilder och se att det har blivit bättre. Hur mycket till det kommer att repa sig återstår ju också att se och de bristningar som ännu är röda, som på insidan av låren, kommer förhoppningsvis att bli blekare med åren så som mina bristningar på magen har blivit. Att jag inte trivs med att gå i kort klänning/kjol utan strumpbyxor känns hur som helst ganska så oviktigt när jag ändå KAN gå i klänning och kjol nu för tiden - och dessutom känna mig fin! Likaså lever jag hellre med fladdriga armar som bevisar vad jag har lyckats med, än med mina tidigare enorma överarmar som jag verkligen avskydde över allt annat. Som fick mig att gråta när jag tittade i spegeln. Nu kan jag istället vara förlåtande och älska mina förärvade brister på ett vis som jag upplevde som helt omöjligt tidigare och jag känner mig väldigt ödmjuk inför den fantastiska kropp som jag ändå har. Tänk att den ställde upp så pass på att göra den här resan. Det är helt otroligt.


Ja, jag älskar min nya kropp helt enkelt. Den behöver inte vara perfekt för att vara bäst :)

Då var det över! Ett helt år har gått sedan jag sa till mig själv att det var dags att ta tag i min vikt, en gång för alla - och vem kunde väl ha trott att det skulle resultera i det här!? Att jag av alla människor skulle lyckas med en bedrift som nog kan klassas som rätt sällsynt. Att näst intill halvera sin vikt och gå från ett BMI på 38,6 till ett BMI på 21,3 PÅ ETT ÅR. Femtiotvå futtiga veckor. Det är inget annat än otroligt!!

Faktum är ju dessutom så att jag har varit klar sedan ett rätt bra tag tillbaks. Uppdateringarna här rann ju tyvärr ut i sanden nu mot slutet, men de senaste veckorna har jag i princip legat stilla och pendlat mellan 58 och 60 kilo. Vid utsvängningar som vid midsommar så var jag uppe i det högre talet. I värmen har jag varit nere och nosat på 57,9 vid något tillfälle och därmed fått skymtat en sjua till och med. Sammanfattningsvis har jag hittat en vikt som både jag och min kropp tycks trivas med (Bortsett från att min mens tyvärr har varit som bortblåst sedan tre månader tillbaks... Förhoppningsvis är det bara kroppen som behöver lite tid till att vänja sig med att vara så mycket mindre) och jag kunde antagligen inte vara mer nöjd. Här vill jag stanna. Här mår jag bra :)

Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 58,1 kg
Total viktminskning: 46,5 kg