Flashbacks


En släkting har bott här hos oss nu ett tag under julen och det har också inneburit en skrämmande insyn i hur jag levde förr när det var som allra värst. Denna människa har nämligen ätit så gott som non-stop, utan den minsta tanke på alla överflödiga kalorier som den bokstavligen har tryckt i sig i soffan och det syntes dessutom tydligt att det är ett leverne som personen har gjort till en vana. Det var många kilon mer på den kroppen jämfört med sist vi sågs och jag är så lycklig när jag vet att jag har lämnat sådant bakom mig. Tagit mig ur skiten.

När man själv inte äter onyttigt så ser man nämligen alldeles extra tydligt hur absurt det egentligen är. Ena dagen var det minst ett kilo plockgodis som krängdes på några enstaka timmar. Nästa dag var det glass, en chokladkaka, chips, ostbågar och en hel pizza till middag. Dagen därpå ett halvt kilo godis till, mer glass samt en liter hallonkräm. Och läsk till allt förstås. Plus mängder av mat.

Ska jag skämmas när jag säger att jag blev äcklad? Inte av människan i fråga då, utan för att jag kan se mig själv i det där. Jag kunde också öppna en chokladkaka bara minuterna efter att jag hade lagt ifrån mig pizzakartongen och känna "åååh, extrapris på godis!"-hallelujah när veckans erbjudanden visade sig innefatta snask. Jag kunde också tycka att middagen var dagens höjdpunkt och hälla i mig kalorier i flytande form, motsvarande ett helt dagsintag, utan att ens blinka mellan klunkarna. Allt för att jag aldrig ens reflekterade över vad tusan jag egentligen sysslade med. Magen och snask-beroendet var en alltid påslagen autopilot som fick sköta jobbet för om man bara inte tänkte på problemet och tystade eventuella tankar med gott så existerarde det inte. För stunden i alla fall. Ångesten efteråt vid spegeln, inför andra människor och allt jobbigt som det resulterade i efterhand gick att förtränga tillfälligt med mat.


Det finns inte ord för hur tacksam jag är över att ha tagit mig ur det där.

Kommentarer
Postat av: livetoday - 52 kilo

1. jag blir så himla glad när jag läser detta, för din skull. att du insåg, tog tag i det och lämnade det bakom dig och KÖR STENHÅR :)

2. jag lider med den andra..det är liksom inget man kan hjälpa..man vill sluta(antar jag) men det går liksom inte.



du är grym. kram

2009-12-30 @ 14:08:34
URL: http://livetoday.webblogg.se/
Postat av: s

power till dig, du är gryym!

2010-01-02 @ 11:41:02
URL: http://nastylittlesecrets.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0