Bildbeviset



19 augusti 2012. 55,6 kg

Två år senare


Tänk, det är snart två år sedan som jag skrev mitt sista inlägg här i bloggen och lyckligt konstaterade att jag faktiskt hade lyckats. Så mycket har hänt i mitt liv sedan dess att jag har hunnit med att både vara på den absoluta botten och vända upp igen. Allt har med andra ord inte varit genomgående positivt, det tänker jag inte ens försöka att påstå för er, men det har i varje fall i slutändan lett mig till att idag vara lyckligare än vad jag någonsin har varit i mitt liv. Med facit i hand skulle jag därför kunnat göra om denna resa hundra gånger om bara för att få vara där jag är idag. På min topp.

Många är också de gånger då jag har surfat in här till min gamla blogg och med stolthet tittat tillbaks på den resa som jag har gjort. I samband med detta har jag förstås också kunnat se alla era fina kommentarer och de nyfikna uppmaningarna om att uppdatera er om mitt läge idag. Har jag lyckats hålla vikten?

Just detta är också anledningen till att jag nu har tagit mig i kragen tillsist. När jag kikade in här i min blogg idag och noterade den vikt jag skrev ned den 15 september 2010 så insåg jag nämligen att det var på grammet densamma vikt som vågen visade mig idag. 55,4 kilo. Just denna roliga händelse fick helt enkelt överspegla det faktum att jag inte har någon ork till att ta dagsfärska bilder till er som kan styrka mitt ord, så som jag egentligen skulle velat att mitt första inlägg skulle ha sett ut efter min långa tystnad. Jag hoppas dock att ni kan ha överseende med detta för denna gång så får jag helt enkelt satsa på att återkomma med detta. Kanske till årsdagen på prick.


För att göra en lång historia kort så har jag i alla fall som synes lyckats hålla min vikt och som allra mest har jag nog varit uppe och nosat på runt 58 kilo efter semestern förra året. Annars har jag faktiskt egentligen mest legat stadigt och pendlat mellan 52-53 kilo till vardags (under den allra värsta perioden i mitt liv, som jag nämnde ovan lite flyktigt, vägde jag vid ett mycket svagt tillfälle så lite som 49 kilo...) och "viktökningen" just nu beror främst på årets semester. Detta har ju dock egentligen mest varit till godo eftersom jag alltså har en tendens att hamna i underkant nu för tiden när det gäller min vikt, vilket då är ett rätt naturligt resultat av mitt nya sätt att leva och trivas på. Att vara för smal har alltså aldrig varit något som jag har försökt att sträva efter och mina närmaste är också tydliga med att tala om för mig att jag mycket väl kan lägga på mig några kilon.

Själv trivs jag i alla fall med min vikt idag och jag känner mig också trygg i att veta att jag kan njuta av livet och allt vad det innebär och ha en vikt som jag mår bra av utan att för den delen behöva uppleva att jag gör några direkta uppoffringar. Jag är bara medveten på ett helt annat vis idag och lever inte längre i den förnekelse som jag gjorde då jag var överviktig och vantrivdes med mig själv. Då jag fortfarande behövde blunda när jag tittade mig i spegeln och då jag undvek vågen till varje pris för att behöva se sanningen i vitögat.



Och till er söta rara där ute som på något vis har hittat in hit till min blogg och önskar att ni också skulle klara av att göra samma resa. Ni KAN! Ta bara ett år i taget och sluta upp med tankar som "Aldrig mer...".

Det handlar inte om att avsluta det liv ni lever. Det handlar om att börja ett nytt.






En bild säger mer än...



55,4 vs. 102,1 kg
GALET!

En liten uppdatering


Dagsfärsk bild


Nog är det läge för en uppdatering - eller vad sägs? Säkert finns det flera av er rara läsare där ute som har funderat över hur det har gått för mig nu när godis och onyttigheter åter igen finns med på menyn. Om jag har gått upp i vikt eller lyckats hålla mig kvar...

Sanningen är att jag har gått ned ytterligare lite i vikt. I morse pekade vågen på 55,4 kilo och här kring har jag pendlat i ett par veckor nu. Jag tror att jag äntligen har börjat hitta balans i hur mycket jag ska äta för att inte fortsätta att gå ned i vikt, men det har inte varit helt lätt. Vare sig att släppa på tyglarna eller att hitta sätt att äta mer utan att uppleva att jag äter "bara för att". Nu när jag väl lärt mig att hålla blodsockret på en jämn nivå genom att äta regelbundet så är jag trots allt inte vidare stor i maten. Det var jag ju egentligen inte innan heller - skillnaden då var ju bara den att jag i princip höll mig hela dagen och byggde upp en hunger lagom till kvällen, då jag stillade den med mängder av onyttigheter. Nu för tiden är frukosten det mål på dagen som jag ser fram emot allra mest. 

Vad det rör kroppen så tycker jag att det går framåt med huden. Den är fortfarande lös förstås och värst har jag insett att det är på rumpan, men det är inget som jag mår så hemskt dåligt över trots att det inte är vackert. Känslan jag nämnde i mitt tidigare inlägg hänger trots allt kvar än och jag står fast vid att jag verkligen älskar min kropp idag, även den inte på något vis är eller kommer att bli perfekt sett ur andra människors synvinkel. För mig är det alldeles bra nog att den har kämpat sig igenom det här med mig och uppfyllt en dröm jag haft så länge jag kan minnas. Att få vara smal.

Smalare än vad jag redan är ska jag dock inte bli, om jag så kommer tvingas börja räkna kalorier igen för att se till att jag äter tillräckligt om dagarna. Det finns trots allt sina nackdelar med att inte längre ha ett tjockt lager underhudsfett (tro det eller ej) och att vara benig är inte alltid helt bekvämt. Något säger mig dessutom att den här vintern antagligen lär bli den kallaste i mitt liv. Tur då att jag i alla fall har kommit förbi tiden då jag gick i tunna jackor oavsett antalet minusgrader ute enbart för att inte riskera att se större ut än vad jag redan var...

Om ni bara visste vad minnen i den stilen som jag har i bagaget.
Det är sorgligt.


Extrahud & gamla ärr



Jag tänkte att det kanske kunde passa att slänga in ett par bilder som visar hur det har gått med min hud - att gå ned över 46 kilo på mindre än ett år lämnar trots allt sina spår. Liksom att ha varit överviktig i hela sitt liv. Bristningar försvinner tyvärr inte bara för att de extra kilon som en gång har skapat dem försvinner och hur pass bra huden drar ihop sig är, vad jag har förstått, väldigt inviduellt. Det oroade mig lite när jag påbörjade den här resan eftersom jag bara kunde gissa hur resultatet skulle bli, men då jag aldrig har haft några förhoppningar om att få en snygg kropp så visste jag ändå att jag skulle värdera viktnedgången i sig så högt att jag skulle bli nöjd oavsett. Bara att äntligen få slippa att känna sig fet kändes som den bästa gåvan jag skulle kunna få.

Så här med facit i hand så kan jag konstatera att jag fick så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat vänta mig. Visserligen har jag lös hud på mage, lår och armar (som synes på bilderna ovan) men jag tycker ändå att det är väldigt lite i förhållande till vad jag har gått ned och jag kan också jämföra med gamla bilder och se att det har blivit bättre. Hur mycket till det kommer att repa sig återstår ju också att se och de bristningar som ännu är röda, som på insidan av låren, kommer förhoppningsvis att bli blekare med åren så som mina bristningar på magen har blivit. Att jag inte trivs med att gå i kort klänning/kjol utan strumpbyxor känns hur som helst ganska så oviktigt när jag ändå KAN gå i klänning och kjol nu för tiden - och dessutom känna mig fin! Likaså lever jag hellre med fladdriga armar som bevisar vad jag har lyckats med, än med mina tidigare enorma överarmar som jag verkligen avskydde över allt annat. Som fick mig att gråta när jag tittade i spegeln. Nu kan jag istället vara förlåtande och älska mina förärvade brister på ett vis som jag upplevde som helt omöjligt tidigare och jag känner mig väldigt ödmjuk inför den fantastiska kropp som jag ändå har. Tänk att den ställde upp så pass på att göra den här resan. Det är helt otroligt.


Ja, jag älskar min nya kropp helt enkelt. Den behöver inte vara perfekt för att vara bäst :)



Det färdiga resultatet!


VIKT (19 juli, vecka 52 av 52)



Då var det över! Ett helt år har gått sedan jag sa till mig själv att det var dags att ta tag i min vikt, en gång för alla - och vem kunde väl ha trott att det skulle resultera i det här!? Att jag av alla människor skulle lyckas med en bedrift som nog kan klassas som rätt sällsynt. Att näst intill halvera sin vikt och gå från ett BMI på 38,6 till ett BMI på 21,3 PÅ ETT ÅR. Femtiotvå futtiga veckor. Det är inget annat än otroligt!!

Faktum är ju dessutom så att jag har varit klar sedan ett rätt bra tag tillbaks. Uppdateringarna här rann ju tyvärr ut i sanden nu mot slutet, men de senaste veckorna har jag i princip legat stilla och pendlat mellan 58 och 60 kilo. Vid utsvängningar som vid midsommar så var jag uppe i det högre talet. I värmen har jag varit nere och nosat på 57,9 vid något tillfälle och därmed fått skymtat en sjua till och med. Sammanfattningsvis har jag hittat en vikt som både jag och min kropp tycks trivas med (Bortsett från att min mens tyvärr har varit som bortblåst sedan tre månader tillbaks... Förhoppningsvis är det bara kroppen som behöver lite tid till att vänja sig med att vara så mycket mindre) och jag kunde antagligen inte vara mer nöjd. Här vill jag stanna. Här mår jag bra :)


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 58,1 kg
Total viktminskning: 46,5 kg



VIKT (24 maj, vecka 44 av 52)



Hej och hå! Det visade sig visst vara så att jag hade samlat på mig en hel del vatten (?) efter all alkohol förra helgen, för den här veckan visade vågen på ett riktigt viktras. Jag vet inte riktigt hur det har gått till faktiskt men eftersom jag väger mig mer eller mindre varje morgon nu för tiden så var det inget som chockade mig. Jag pendlar mellan 60-61 just nu. För några veckor sedan var det 61-62. I överlag en väldigt passande takt att krympa i med andra ord eftersom jag inte har tänkt att gå ned så mycket till nu. Jag trivs så himla bra med att ligga på den här vikten - Den känns bara så rätt.

För övrigt vet jag att jag suger på att uppdatera men jag ska försöka skärpa till mig. Nya bilder blir det nog snart och om inte annat nya mått. Jag såg bland annat att jag har minskat hela 4 cm i midjan sen sist jag skrev, vilket ju var när jag nådde målvikten på 65 kilo, och nu för tiden är jag så pass liten att det mesta i affärerna är för stort. De gör inte kläder sydda för de som är smala OCH kurviga. Ett ganska behagligt problem att ha dock ;)


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 60,1 kg

Veckans minus/plus:
-1,5 kg
Total viktminskning:
44,5 kg



VIKT (17 maj, vecka 43 av 52)



Plus på vågen den här veckan men helt okej med tanke på långhelg och kryssning som innebar määängder av dricka. Jag hade redan innan beslutat mig för att det var okej att dricka sådant som gin&tonic-burkarna som säljs, trots de extra kalorierna som det innebär, men jag tog i alla fall med mig light cola till det vi blandade till själva i hytten. Inget godis blev det köpt i taxfreen heller förstås så jag ser det i helhet som en mycket lyckad tripp!


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 61,6 kg

Veckans minus/plus:
0,5 kg
Total viktminskning:
42,9 kg



VIKT (10 maj, vecka 42 av 52)



Det tråkiga humöret som jag visade exempel på vid förra uppdateringen försvann tack och lov bara efter någon dag, och nu känns allt som vanligt igen - Det vill säga jättebra! Sett till veckans plötsliga viktminskning gissar jag dessutom på att det kanske inte bara var inbillning att jag var uppsvälld under min mens. Antagligen hade jag samlat på mig en hel del vätska som hjälpte till på traven. Vad jag har förstått är det inte ett helt ovanligt fenomen.

För övrigt stundar en kryssning nu i slutet på veckan, vilket jag ser fram emot massor. Sist vi var iväg så vägde jag ju drygt 20 kilo mer än vad jag gör nu och redan då så minns jag hur jag trippade runt och kände mig jättefin i kläder som nu för tiden sitter som stora säckar. Det är verkligen svårt att förstå att jag är så pass mycket mindre nu, även om jag sakta men säkert börjar landa mer och mer i min nya kropp i alla fall. Fortfarande går jag dock hela tiden på nitar när det kommer till att uppskatta vilken klädstorlek jag har och kjolen jag beställde från Tradera i storlek M, för att ha på mig nu på båten, var ju förstås på tok för stor. Förhoppningsvis klarar jag av att sy in den :)

Vad det gäller att det enbart är tio veckor kvar nu innan mitt år är över, så känns det förstås härligt men också lite sorgligt. Det slog mig idag när jag stod i affären att det har varit så himla skönt att kunna gå förbi hyllorna med chips, kakor och godis utan att ens behöva fundera på om jag ska köpa något. Förut var det nämligen helt omöjligt för mig. Jag kunde inte gå in i en enda affär utan att seriöst överväga att köpa någon chokladbit, glass eller dylikt och föreställa mig hur gott det skulle vara. Nu ser jag knappt att godiset existerar där. Vill jag verkligen överge den enorma befrielsen, bara för några enstaka godbitars skull...?


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 61,1 kg

Veckans minus/plus:
-1 kg
Total viktminskning:
43,4 kg



VIKT (3 maj, vecka 41 av 52)



Jag borde nog låta bli att skriva för mycket om hur saker och ting känns just nu, för med extrema humörsvängningar på grund av min mens (Som för övrigt har varit lite konstig de senaste två månaderna. En slump, eller ett resultat av att jag numera äter vitamintillskott?) så känns allt bara åt helvete. Jag känner mig tjock, uppsvälld och mår stundvis otroligt dåligt över min lösa hud. Den känns plötsligt flera storlekar större än vad jag har upplevt den tidigare och brösten känns mest som två ledsna säckar...

En massa strunt med andra ord. Jag återkommer när humöret är på rätt köl igen! ;)


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 62,1 kg

Veckans minus/plus:
-0,3 kg
Total viktminskning:
42,4 kg



VIKT (26 april, vecka 40 av 52)





Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 62,5 kg

Veckans minus/plus:
+0,1 kg
Total viktminskning:
42,1 kg



VIKT (19 april, vecka 39 av 52)



Förra veckans uppdatering blev visst sen igen, men jag befinner mig på banan ännu och krymper fortfarande smått i en takt som känns väldigt passande. Dessvärre är det ju nämligen så att jag har lagt märke till att jag har börjat skena iväg i dumma tankebanor och lockas av att gå ned mer i vikt (det är ju bara drygt 3 kilo till 59 och det vore onekligen lite häftigt att få se femman), men genom att vara medveten om det så hoppas jag att jag själv inser att det är farliga tankegångar. Även om de nämligen är oskyldiga just nu, så skulle en kraftansträngning och rusning ned till 59 mycket väl kunna vara början till tankar som "Åh, bara fyra kilo till så väger jag 55 kilo!" och "Bara 3 kilo till så väger jag lika mycket som min suuupersmala syster!". Så vill jag såklart inte att det ska bli. Jag har därför berättat hur jag känner för min sambo med och bett honom att hålla ett öga på mig, och påminna mig om jag mot förmodan skulle tappa vettet. Det är fortfarande inte helt enkelt att inse att jag faktiskt är smal nu - Trots att jag får höra det från alla håll och kanter. Inklusive grannar och folk i kassan på mataffären ;)


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 62,4 kg

Veckans minus/plus:
-0,3 kg
Total viktminskning:
42,2 kg



VIKT (12 april, vecka 38 av 52)



Häftigt med en nolla efter förra veckans stora minus, som ju onekligen talade för att jag kunde vänta mig ett plus. Känns jättebra! :)


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 62,7 kg

Veckans minus/plus:
0 kg
Total viktminskning:
41,9 kg



VIKT (5 april, vecka 37 av 52)



Förra veckan hände det inte mycket på vågen och kanske var det också delvis varför min uppdatering rann ut i sanden och fick bli publicerad nu i efterhand. Det är väldigt svårt att ställa om sig och inse att ett plus/minus noll är något bra när det är minus som man har jagat i princip hela livet. Nu ska jag plötsligt vara minst lika nöjd med något som tidigare hade gjort mig jättebesviken (eller nu överdriver jag, ett minus är alltid ett minus så helt besviken hade jag inte varit). Det är märkligt och något jag kommer behöva lite tid till att vänja mig med.

Vad det rör veckans resultat så vet jag inte riktigt vad som har hänt faktiskt. Jag började äta vitamintillskott nu i veckan eftersom jag tappar hår på grund av den snabba viktnedgången och jag vet inte om det kan spela in på något vis eller om det bara är så att förra veckans resultat inte har visat sig förrens nu. Vi får helt enkelt vänta och se vad den kommande veckan har att ge - Rimligen kan jag nog förvänta mig något form av plus nästa gång det är dags att möta vågen i alla fall, vilket ju i sådana fall är helt okej. Det gäller bara att komma ihåg det också ;)


Startvikt: 104,6 kg
Nuvarande vikt: 62,7 kg

Veckans minus/plus:
-2,1 kg
Total viktminskning:
41,9 kg



RSS 2.0