Fler svar
Hur ser du på tiden efter det här året?
Det här är en jättesvår fråga för trots att jag har funderat på den i ett halvår nu så har jag inte kommit fram till något riktigt svar. Jag nämnde någon gång att jag längtar tills dess att året är slut och jag ska påbörja nästa års utmaning, att lära mig stå still på vågen och hitta ett leverne som fungerar i längden - För jag tror att det kommer att vara så mycket svårare för min del än att bara hålla mig på banan. Så länge jag inte äter godis och chips alls så vet jag vid det här laget att jag klarar mig alldeles galant. Men klarar jag mig verkligen om jag tillåter mig att unna mig godis ibland, eller kommer socket dra mig tillbaks till gamla vanor då?
Det enda jag vågar säga relativt säkert är att jag nog aldrig kommer att kunna se på onyttigheter på samma sätt igen efter den här tiden. Nu när jag faktiskt är medveten om antalet kalorier som saker innehåller så känns det trots allt rent av absurt att dricka ett glas vanlig coca-cola, för det är inte värt det. Eller för den delen att äta saker som egentligen inte ens är gott, bara för ätandets skull. Tidigare frågade jag nämligen aldrig mig själv varför jag inte skulle äta något. Jag såg bara anledningar till att göra det. Eller så tänkte jag inte alls och åt på ren automatik. Jag var alltid hungrig. Hade alltid känslor att mätta.
Vad jag velar mellan just nu är att fortsätta att vara helt godis- och snaskfri även efter det här året, eller om jag ska sätta upp regler för ett sunt unnande och kämpa för att hålla mig till dem . När jag väl släpper på tyglarna vad det rör det dagliga kaloriintaget så finns det trots allt gott om utrymme för att äta mycket annat gott, som frukt i mängder och goda nötter, och då bör det ju således vara ännu enklare att fortsätta låta bli snasket än vad det är idag - varför det nästan verkar lite korkat att inte låta bli det. Å andra sidan vet jag att det kommer dagar då jag verkligen, verkligen vill ha en chokladbit till kaffet eller smaka några bitar av den nya "limited edition" chipssmaken och då känns det dumt att inte tillåta sig det bara för rädslan att misslyckas. Det vore som att aldrig släppa en hund lös bara för att man är rädd att den ska springa sin väg. Eller att aldrig släppa ut sitt barn för den delen eftersom det skulle kunna skada sig ute i den stora världen.
Så mitt svar är nog helt enkelt att jag inte helt och fullt vet än vad jag ska göra när det här året är slut. Bloggen har jag i alla fall tänkt att ha kvar, eftersom jag ska fortsätta med veckorapporter, och sen får vi se om jag tänker fortsätta så här "stenhårt" eller om jag ska våga släppa lite på tyglarna. Äta så som jag gjorde förr finns det i varje fall inte ens chans att jag tänker börja göra - Men där ligger också nyckeln i att helt enkelt fortsätta att äta regelbundet och känna efter när jag är mätt. Så länge jag faktiskt gör det så vet jag inte om det egentligen finns så mycket att oroa sig för. Utan vare sig hunger eller jobbiga känslor (att jag är tjock, ful och hopplös) så har inte godiset så stor funktion.
Och med mina sista rader här så tror jag nog att jag nästan lyckades svara på mina egna frågor :-))
Hur många kalorier äter du om dagen?
Jag äter nog i snitt 1000 kcal om dagen skulle jag gissa på. Det brukar nämligen bli mellan 800-1200 kcal på en dag och i längden tycker jag att det fungerar bra att det ibland är lite mer, och ibland lite mindre.
Kommer du att fortsätta äta/träna så här om du når din målvikt innan uppsatt datum?
Frågan kommer urprungligen från min sambo och ställdes ganska kort efter att jag hade satt igång med det här. Mitt självklara svar då var att jag nog skulle sluta när jag väl nått min målvikt, eftersom det ändå var det viktiga. Idag har jag inte en tanke på det. Jag tänker köra mitt år ut oavsett vad vågen säger och det är av två anledningar. För det första är det nämligen inte längre en särskilt stor uppoffring att leva så här och jag har inte bråttom till dagen då jag kan ta en godbit igen. För det andra har jag insett att det nog är minst lika viktigt för mig att lyckas nå mitt mål med ett snaskfritt år som det är att nå målet med vikten. Det är genom detta jag verkligen inser hur mentalt stark jag är - och det är den styrkan som senare kommer fortsätta att hålla mig i form. Inte vågen.
Det här är en jättesvår fråga för trots att jag har funderat på den i ett halvår nu så har jag inte kommit fram till något riktigt svar. Jag nämnde någon gång att jag längtar tills dess att året är slut och jag ska påbörja nästa års utmaning, att lära mig stå still på vågen och hitta ett leverne som fungerar i längden - För jag tror att det kommer att vara så mycket svårare för min del än att bara hålla mig på banan. Så länge jag inte äter godis och chips alls så vet jag vid det här laget att jag klarar mig alldeles galant. Men klarar jag mig verkligen om jag tillåter mig att unna mig godis ibland, eller kommer socket dra mig tillbaks till gamla vanor då?
Det enda jag vågar säga relativt säkert är att jag nog aldrig kommer att kunna se på onyttigheter på samma sätt igen efter den här tiden. Nu när jag faktiskt är medveten om antalet kalorier som saker innehåller så känns det trots allt rent av absurt att dricka ett glas vanlig coca-cola, för det är inte värt det. Eller för den delen att äta saker som egentligen inte ens är gott, bara för ätandets skull. Tidigare frågade jag nämligen aldrig mig själv varför jag inte skulle äta något. Jag såg bara anledningar till att göra det. Eller så tänkte jag inte alls och åt på ren automatik. Jag var alltid hungrig. Hade alltid känslor att mätta.
Vad jag velar mellan just nu är att fortsätta att vara helt godis- och snaskfri även efter det här året, eller om jag ska sätta upp regler för ett sunt unnande och kämpa för att hålla mig till dem . När jag väl släpper på tyglarna vad det rör det dagliga kaloriintaget så finns det trots allt gott om utrymme för att äta mycket annat gott, som frukt i mängder och goda nötter, och då bör det ju således vara ännu enklare att fortsätta låta bli snasket än vad det är idag - varför det nästan verkar lite korkat att inte låta bli det. Å andra sidan vet jag att det kommer dagar då jag verkligen, verkligen vill ha en chokladbit till kaffet eller smaka några bitar av den nya "limited edition" chipssmaken och då känns det dumt att inte tillåta sig det bara för rädslan att misslyckas. Det vore som att aldrig släppa en hund lös bara för att man är rädd att den ska springa sin väg. Eller att aldrig släppa ut sitt barn för den delen eftersom det skulle kunna skada sig ute i den stora världen.
Så mitt svar är nog helt enkelt att jag inte helt och fullt vet än vad jag ska göra när det här året är slut. Bloggen har jag i alla fall tänkt att ha kvar, eftersom jag ska fortsätta med veckorapporter, och sen får vi se om jag tänker fortsätta så här "stenhårt" eller om jag ska våga släppa lite på tyglarna. Äta så som jag gjorde förr finns det i varje fall inte ens chans att jag tänker börja göra - Men där ligger också nyckeln i att helt enkelt fortsätta att äta regelbundet och känna efter när jag är mätt. Så länge jag faktiskt gör det så vet jag inte om det egentligen finns så mycket att oroa sig för. Utan vare sig hunger eller jobbiga känslor (att jag är tjock, ful och hopplös) så har inte godiset så stor funktion.
Och med mina sista rader här så tror jag nog att jag nästan lyckades svara på mina egna frågor :-))
Hur många kalorier äter du om dagen?
Jag äter nog i snitt 1000 kcal om dagen skulle jag gissa på. Det brukar nämligen bli mellan 800-1200 kcal på en dag och i längden tycker jag att det fungerar bra att det ibland är lite mer, och ibland lite mindre.
Kommer du att fortsätta äta/träna så här om du når din målvikt innan uppsatt datum?
Frågan kommer urprungligen från min sambo och ställdes ganska kort efter att jag hade satt igång med det här. Mitt självklara svar då var att jag nog skulle sluta när jag väl nått min målvikt, eftersom det ändå var det viktiga. Idag har jag inte en tanke på det. Jag tänker köra mitt år ut oavsett vad vågen säger och det är av två anledningar. För det första är det nämligen inte längre en särskilt stor uppoffring att leva så här och jag har inte bråttom till dagen då jag kan ta en godbit igen. För det andra har jag insett att det nog är minst lika viktigt för mig att lyckas nå mitt mål med ett snaskfritt år som det är att nå målet med vikten. Det är genom detta jag verkligen inser hur mentalt stark jag är - och det är den styrkan som senare kommer fortsätta att hålla mig i form. Inte vågen.
Kommentarer
Postat av: ÄtaTränaKämpa
Du har en award att hämta på min blogg!
http://atatranakampa.wordpress.com/2010/01/25/award/
Trackback
