naughtyn

Egentligen känns det lite dumt att i överhuvudtaget censurera de här bilderna eftersom alla som eventuellt kan känna igen mig kan göra det ändå, men eftersom jag har bilder på mig själv i bara underkläder här så fortsätter jag gärna att vara anonym. Det gör det dessutom enklare för mig att kunna vara öppen och eftersom alternativet är detta eller att jag skulle låsa bloggen för andra helt så får det bli så här. Jag uppskattar trots allt era små rader så otroligt mycket och det glädjer mig verkligen att höra att jag inspirerar folk där ute som befinner sig i samma sits! :D

Hur som helst så har jag upptäckt att jag inte längre ser samma människa i spegeln längre - och det är något jag är överlycklig för. Jag gillar (!) faktiskt tjejen som tittar tillbaks mot mig, även om det är ovant, och på något vis känns det som om jag för första gången kan se mig själv. Den där tjejen som hela tiden har funnits inuti. Hon som jag så gärna har önskat att jag kunde vara.

Det är verkligen en riktigt mäktig känsla. En sorts frihet. Inte bara det att jag faktiskt tycker om mig själv, utan det faktum att jag äntligen kan vara som "alla andra". Jag kan sitta i knät på någon när det saknas platser. Jag kan lägga benen i kors. Jag kan vara med på foton med andra människor utan att sticka ut som den stora. Jag kan sitta på tåget utan att ta upp mer än min plats. Jag behöver inte vara rädd för att träffa folk jag inte har sett på länge för att de ska döma mig. Jag kan äta när andra tittar på utan att behöva skämmas.


Igår träffade jag för övrigt en av mina vänner som jag inte har sett på två månader drygt och för första gången fick jag höra "Men nu får du inte gå ned mer! Du försvinner ju!". Dessutom konstaterade vi att vi i princip väger lika mycket nu och har samma klädstorlek, vilket är jättesvårt för mig att ta in. Hon är ju smal! :D