naughtyn

Ur tungviktaren.blogspot.com:

"En sak jag är ovan vid är dock män, ofta bygg-gubbar, som glor på en när man går förbi. Vad är grejen? Ja, det är snyggt med klackskor osv men att så ogenerat glo på en kvinnas ben och fötter när man går förbi? Känns knäppt att möta den värld av gloende gubbar som de flesta kvinnor är bekanta med, dock ej jag som fd tjockis. Kanske en av de aspekter med att gå ner i vikt som inte är lika rolig."



Ibland kan det vara rätt märkliga saker som kan motivera en till att gå ned i vikt. I den del av landet som jag bor finns det nämligen en hel del afrikaner som gissningsvis har flyttat till Sverige ganska så nyligen, baserat på att de utan undantag alltid talar engelska, och som bekant kommer de från en annan kultur än oss. Där råder också på många håll ett annat skönhetsideal än här och utan att kritisera det på något vis, det är väl nämligen jättefint att de inte suktar efter trådsmala tjejer, så kan jag ändå säga att det inte är ideal som jag personligen trivs med att leva upp till. Som jag själv vill vara en del av. Därför har jag också mycket svårt att ta det som en komplimang när jag för sjuttioelfte gången får höra att jag är "very beautiful" och har en "very beautiful body". En av dessa män sträckte sig till och med så långt att han ingående informerade mig om att jag hade samma typ av kropp som är vanligt just hos afrikanska kvinnor - "Very beautiful! Saw you from over there and just have to tell you that, madame".

Tack, men nej tack.


Jag hatar det där. Inte det faktum att dessa män tycker om stora kvinnor somsagt, för det är det verkligen inget som helst fel med, utan att deras uppskattning bara är en bekräftelse på att jag är stor. Något jag leendes måste stå ut med varenda gång de kommer fram till mig (dessutom har jag en del dåliga erfarenheter som gjort mig lite rädd för deras väldigt ogenerade sätt att flirta på, men det är en annan femma som vi inte behöver gå in på här). Jag har därför sett fram emot att krympa ur det där idealet och faktiskt slippa dessa komplimanger, kanske i utbyte mot andra som jag kan uppskatta, och nu när jag har gått ned 13,5 kilo så hade jag nog inbillat mig att det skulle minska risken i alla fall något för att jag skulle stöta på en mörk friare ute. I varje fall hade jag verkligen inte väntat mig att stöta på någon iklädd fula träningskläder, svettig, med fett hår, en gammal hund i släptåg och med enbart gårdagens sminkrester runt ögonen...Men jag borde kanske ha vetat bättre än så. Att han var reklamutdelare och kommer att återkomma en gång i veckan gör ju också att jag nu mer kommer behöva att planera mina rutter på onsdagar för att inte behöva stöta på honom igen.

Bara att få slippa allt det där motiverar mig något oändligt, för hur illa det än låter så stämmer jag så mycket hellre in på bygg-gubbarnas ideal och står ut med deras snuskiga blickar, som jag i alla fall kan trösta mig med beror på att jag ser bra ut - Både i deras och mina egna ögon.

Jag har kommit på att något som motiverar mig när uppgivenheten sköljer över en, är att fokusera på saker som man vet om att man kan och som man är stolt över att ha klarat av. Jag har till exempel ofta känt att det är lönlöst för mig att försöka gå ned i vikt eftersom jag är sockerberoende och har "tjockisgener" (min mamma, pappa, farmor, faster, gammelmorfar och båda mina mostrar är alla mer eller mindre överviktiga), vilket jag då har upplevt måste vara mycket starkare än vad jag är - men så vet jag också att de flesta i min släkt har någon form av nikotinberoende. Trots det klarar jag av att feströka flera dagar i rad utan att fastna. Likaså har vi tyvärr en del alkolism i släkten, men även där vet jag ju att jag klarar av att dricka och sätta stopp när det behövs. Jag kan utan problem säga nej till mig själv.

Med andra ord så kan jag ta upp andra lägen där jag känner mig stark och trygg i mig själv, för att peppa mig själv till att förstå att det förstås även kan gälla viktminskningen. Att jag minsann klarar av det med om jag bara lägger manken till och håller samma diciplin där som jag klarar av att göra i andra lägen. Sen om det är stolthet över att ha pluggat klart till tentan i tid, eller att man motstod frestelsen att vara otrogen med den där heta grabben på solsemestern, spelar egentligen ingen större roll. Det viktiga är bara att inse att man kan vara stark och att man genom det får lite extra tilltro till sig själv när man för stunden råkar ha bristvara på sådant.

Allt blir så mycket enklare då :-)

Varför ska jag gå ned i vikt?
* Bättre hälsa
* Slippa smärta i rygg, fötter och knän
* Slippa skammen över att äta mat och prata om vikt.
* För att det bara handlar om att anstränga sig
   en kort tid för att nå ett mål som jag värderar jättehögt.
* För att jag kan köpa kläder sen utan att hela tiden
  behöva tänka på vad jag ser smalast ut i.
* För att det kan hjälpa mig att få bättre självkänsla.
* För att jag ska slippa må dåligt över min kropp varje
  gång jag har sex med min sambo.
* För att slippa känna att folk tittar på en för att man är stor.
* För att slippa behöva skyla mig själv och ta med en väska
  enbart för att ha den i knät så att magen inte syns.
* För att min kropp inte ska hindra mig från att göra saker
   som jag egentligen vill (bada, gå ut på krogen, träffa nya vänner etc)
* För att jag inte vill att min sambos vänner ska tänka att han har en
   fet och ful flickvän.
* För att jag är värd att vara smal.

Varför ska jag INTE gå ned i vikt?
* För att det är jobbigt


En lista att läsa när det känns trögt, för faktum är trots allt - Det finns INGET skäl bra nog till att jag inte ska gå ned i vikt. Det är knappt att det finns något skäl alls faktiskt, så valet är således väldigt enkelt.

Samma frågeställning kan man dessutom använda sig av när man känner sig sugen på att synda på ett eller annat vis. Gör en mental lista för dig själv i stil med "Varför ska jag låta bli att äta den där bullen?/ Varför ska jag äta den där bullen?" så kommer den antagligen inte att kännas lika lockande efteråt. Det är trots allt sällan det finns några bra skäl till att äta onyttigt i förhållande till att låta bli.

Jag minns dessvärre inte var jag läste det, men någon duktig kvinna med samma vilja att kämpa mot vikten som jag berättade i sin blogg hur hon gör för att hålla motivationen uppe varje dag. Tydligen brukade hon se till att börja morgonen med att tänka:

"Ska denna dag föra mig en dag bort från
mitt mål, eller en dag närmare det?"


Det är inte en helt dum tanke faktiskt. Den ger möjlighet till utrymme och tvingar sig inte på, men har en frågeställning som får en att tänka igenom dagen och vad man kan göra för att den ska föra en så nära målet som möjligt. Den får mig att vilja lite extra. En riktig motivationshöjare med andra ord :-)

Bloggerskan Tungviktaren är precis lika lång som mig (165 cm) och vägde vid sin start precis lika mycket som jag gjorde (105 kg, avrundat), vi är nästan lika gamla och dessutom hade hon samma målvikt som jag har. Allt det här gör henne till en jättestor tillgång vad det rör motivation eftersom hon också har lyckats. Nu för tiden är hon smal.

Nu är förstås hela bloggen en tillgång men något som berör mig lite extra är hennes målfilm. När jag ser den känner jag nämligen igen mig själv i hennes beskrivning av det liv hon en gång har levt och jag längtar så tills jag är i hennes sits och kan prata om det som något ruttet i det förflutna. En bit av ens liv man aldrig tänker återgå till.


Allt som behövs är lite tid och vilja.

Jag har beslutat mig för att jag ska försöka att plocka fram något litet varje dag som kan motivera mig till att fortsätta kämpa med vikten. På så vis kan jag skapa en kategori att besöka senare om jag skulle stöta på nedgångar, samt regelbundet peppa mig själv så att jag inte behöver att hamna där i överhuvudtaget. Just nu är jag visserligen fortfarande så pass motiverad själv att det inte är några som helst problem ändå, men att se andra som har lyckats gör en onekligen mer sugen på att lyckas själv. Kan de - så kan jag!

Viktväktarnas Motivationsbank


PS. En annan motivation ska visst vara att hänga fram något klädesplagg som man vill kunna komma i så småningom så imorgon ska jag rota fram mina smaljeans och ge dem en hedersplats någonstans! Helst där jag ser dem varje gång jag ska ta på mig kläder :-)

På var och varannat ställe kan man läsa att det är viktigt att belöna sig själv under sin viktresa och det är förstås sådant som kan ge en lite extra sporre när motivationen tryter. Själv har jag inte satt upp något exakt schema ännu med delmål och passande belöningar till dessa (Vilket kanske är bra med tanke på att jag nog snarast skulle vara sådan som satte 10 kilo som första delmål. Litet och bra va? Not) men däremot har jag funderat lite på sådant som jag ser som bra belöningar. Vissa är mindre och vissa är större eftersom jag anser mig vara mer värd av en rejäl belöning ju närmare mitt slutmål jag kommer.


För uppnådda delmål:
* Ett fint "dyrt" nagellack - Inget Depend från Cubus.
* Tidningen Topp Hälsa/ IForm
* Ett nytt solpuder
* Någon DVD-video med träningspass
* Plockning av ögonbrynen på salong
* Klippning och hårfärgning hos en bra frisör
* Nya kläder
* Tandblekning

För uppnått slutmål:
* En fotografering, tex av Emelie Ohlsson
* En bröllopsklänning! (Gärna lik min drömklänning)


Det där sista lockar ju helt klart mest just nu. Frågan är bara om jag hinner nå mitt slutmål tills dess :-)