naughtyn

Vikten blev visst uppdaterad en dag senare än vanligt den här veckan, men det var fortfarande igår som jag klev upp på vågen förstås. Det skulle jag aldrig lyckas missa! Trevligt nog så fick jag en positiv överraskning eftersom det fortfarande går nedåt stadigt - trots att jag fick min mens igår och känner mig lite allmänt uppsvälld. Jätteskönt! Nu är det däremot inte mer än drygt tre veckor kvar tills kryssningen (fast bara två vägningar) så vi får se om jag hinner komma under 80 innan dess som jag hade hoppats på. Nu väntar trots allt några veckor med jobb och rubbade matvanor så vi får se vad det resulterar i. Nöjd är jag ju däremot oavsett! :-D

 

Startvikt: 104,6 kg
Målvikt: 65 kg

Nuvarande vikt: 83,2 kg
Veckans minus/plus: -1,3 kg

Total viktminskning: 21,4 kg
Kvar till 65 kilo: 18,2 kg

 

Jag blev lite ledsen igår. För första gången på bra länge så kände jag nämligen av min rygg igen, vilket jag trodde att jag skulle slippa för evigt (eller ja, för ett bra tag i alla fall) nu när jag har gått ned så pass mycket i vikt och ändå har upplevt att det problemet har försvunnit. Visserligen var det inte alls som förr när jag kunde få hemskt ont i svanken bara av att stå upp i över en timma, tillräckligt då för att det kunde kännas nödvändigt att sitta ned och vila ryggen en stund, men jag kände av det lite smått i alla fall efter en lång dag. Jag får hoppas att det var en enångsförteelse och att det där problemet kommer att försvinna helt och hållet när jag väl är klar.

Annars så bjöd dagen mest på trevliga upptäckter, som vanligt. Här om dagen upptäckte jag till exempel att jag inte längre har tresiffriga centimetrar runt magen (vilket påminner mig om att det är dags för ny månads-mätning) och att jag kan ha sambons förlovningsring nu. Hans är nämligen betydligt mindre än min, som vid det här laget är så pass stor att det bara handlar om enstaka kilon innan den kommer vara helt omöjlig att ha på sig. Att jag skulle behöva korta min ring när jag var klar visste jag ju redan i och för sig, men jag trodde aldrig för en sekund att jag skulle få så smala fingrar som sambon - Som har sk. "pianofingrar" i princip. Eftersom han dessutom känner att han behöver en lite större ring egentligen och har förhoppningar om att kunna gå upp lite i vikt innan jag är färdig, så bör det slutligen bli rätt. Att jag har den minsta ringen. Något som är helt oväsentligt egentligen förstås, men ändå jätteskönt!

Ytterligare något som är värt att notera är att jag tvingades springa till tåget igår. Bara det faktum att jag faktiskt valde att springa, istället för att skita i det och ta nästa tåg, säger en hel del eftersom jag länge har skämts för mycket för att springa sådär offentligt i onödan och låta fettet skumpa omkring. Nu brydde jag mig dock inte om vad någon kunde tänka om det hela och när jag väl var på tåget (som jag hann med utan några problem) så var jag knappt andfådd. Inget flåsande och sammanbiten andning genom näsan bara för att dölja för alla andra hur andfådd jag egentligen blivit. Det fanns det inte behov av. Så himla skönt och antagligen helt tack vare Zumba Cardio. Jag har nog nämligen inte ens reflekterat över det tidigare... men jag flåsar mig faktiskt inte längre igenom cardio-passet även om det kan vara kämpigt. Underbart!

Mina inlägg i positiv anda fortsätter. Jag hoppas att det kanske inspirerar någon i alla fall att se att de uppehåll som blir här på bloggen faktiskt inte beror på att jag har kört av vägen eller gett upp min kamp. Jag har nämligen gett mig tusan på att inte hamna i träsket av viktbloggar som tystnar efter ett tag när de har råkat på motgångar eller börjat fuska och som, om de ens återkommer, har dåliga nyheter när de kommer tillbaks. Jag kör fortfarande mitt race - Med grace! ;-D

Dagarna flyter fortfarande på bra tycker jag och idag lyckades jag faktiskt komma i mina "smaljeans" (dvs. de jeans jag har kvar från tiden då jag hittills har varit som smalast i mitt liv, och som jag har hängt fram för motivationens skull)! Visserligen var det med nöd och näppe, och med massor av centimetrar kvar innan jag kan knäppa dem - men bara att de gick upp över lår och rumpa var enormt roligt. Det är verkligen svårt att föreställa sig att de faktiskt kommer sitta löst på mig innan jag är klar. Att mina framtida jeans kommer att vara ännu mindre än så.

För övrigt så har jag ju varit lite halvdan med motionen på sistone, vilket nog till stor del har berott på bristande motiovation när det har gått så bra oavsett. Nu känner jag dock att kämparglöden har vaknat till liv lite igen eftersom jag så gärna skulle vilja komma ned under 80 kilo innan vi ska åka på en kryssning om en månad. Det är alltså 5,5 kilo som ska bort för att det ska gå och baserat på de senaste veckornas viktnedgång så borde det inte vara heeelt omöjligt att uppnå om jag bara skärper mig med motionen igen. Däremot ser jag det inte alls som ett misslyckande om jag inte skulle lyckas med det, och innerst inne tror jag nog att jag kommer få nöja mig med att ligga strax över 80 när vi åker, men det hade varit kul i alla fall. Fast det kommer det förstås att bli oavsett eftersom det blir första gången jag går ut "på riktigt" sedan jag tog tag i min vikt.

Jättespännande kommer det att bli! :-D

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så var jag på konsert igår. För första gången hade jag inte problem med vad jag skulle sätta på mig för att mina kläder var för små, utan för att de är för stora (och inte vidare roliga i överlag), och när jag stod för att göra mig i ordning så var det en ren njutning att kunna titta på mig själv i spegeln utan att må dåligt. Jag har en bra bit kvar innan jag kommer vara smal, och det syns ju förstås, men att nära inpå tjugo kilo saknas märks klart och tydligt. Jag är mycket mindre nu än förr och har jag inte fel så ligger jag nog på den vikten nu som jag hade när jag träffade min sambo. De få kläder jag har kvar sedan dess passar i alla fall (och är på snudd till för stora). Det är helt otroligt skönt!

Vad som också var roligt igår var att jag slutligen fick på mig lite kläder som jag kände mig fin i och utöver min sambos komplimanger, så vågar jag påstå att jag fick en hel del blickar från andra killar med. Det var inte heller det minsta jobbigt att träffa en av sambons arbetskamrater med sin tjej, vilket jag i normala fall hade haft lite ångest för eftersom jag har skämts över hur jag ser ut. Säkert låter det dumt, men jag har alltid önskat att vänner till min sambo ska kunna se mig och tänka "Snygg/Söt/Vacker/Fin tjej han har!" och inte "Eh... okej. Varför är HAN tillsammans med HENNE?". Nu sket jag mest ganska blankt i vad arbetskompisen tyckte, både för att jag är rätt säker på att det i varje fall inte var något negativt och för att det inte är fullt så viktigt vad han tycker längre när jag själv vet att jag inte befinner mig en nivå under min sambo. Skulle han därför ha tänkt något i form av det sistnämnda så ligger det problemet hos honom (alla har ju trots allt olika smak) snarare än hos mig ;-) 

För övrigt hade jag på mig skor med hyfsat hög klack igår i de 6-7 timmar vi var iväg, och trots att vi stod upp under hela konserten och promenerade en hel del så fick jag inte i närheten av lika ont i fötterna som jag brukar. Så här nu idag så skulle jag i princip kunna skutta i dem och göra om samma sak igen och så har inte varit fallet tidigare. Då har mina fötter varit totalt döda av vikten de fått bära på. Plötsligt förstår jag med andra ord hur det kommer sig att en del smala tjejer klarar av att trippa på högklackat varje dag.

Jag har blivit jättedålig på att blogga dagligen på sistone och skriva ned vad jag har ätit. Faktum är att jag har så dålig koll att jag fick räkna mig fram till vilken dag jag är på nu när jag skrev det här inlägget eftersom jag hade tappat bort mig i den naturliga räkningen som har skett tidigare. Tro dock inte att jag har gett upp för den delen, eller så ens fuskat. Det är snarare så att det är en biverkning av att det går så himla bra nu för tiden vad det rör mitt matintag - Jag behöver inte ens tänka på det. Det sker helt och hållet per automatik och bjuder inte på några direkta utmaningar just därför.

Det kan nog därför mycket väl vara så att jag struntar i att blogga om maten ett tag framöver. Just den biten är antagligen ändå inte vidare intressant för er som följer min blogg och enda anledningen till att jag i överhuvudtaget har tagit mig tiden till att skriva upp det tidigare är för att jag tyckte att det var en bra hjälp för mig själv. Det gav viss tillfredställelse att varje dag kunna skriva ned dagens mat och se att jag hade varit duktig. Och det tycker jag fortfarande att jag är förstås, men effekten av själva listandet har liksom klingat av. I början tänkte jag ju dessutom på mat hela dagarna. Allt kretsade kring vad jag åt, när jag åt, hur mycket jag åt och vad jag skulle äta härnäst. Nu funderar jag inte ens på det. Oftast tittar jag inte ens på klockan längre när jag ska äta min mat eftersom jag vet när det är dags baserat på när jag är hungrig, och jag bryr mig sällan så mycket om vad det är jag ska äta så länge det smakar mer eller mindre okej (och är tillåtet). Det är helt otroligt egentligen.

Hur som helst har det nästan blivit så att den här fixeringen kring dagens mat har fått mig att strunta i att blogga eftersom jag inte har haft ork till att sätta mig ned och försöka mana fram vad jag har ätit "bara för att". Det verkar också lite dumt eftersom jag gärna ser att jag skriver ned lite tankar varje dag. Att jag dokumenterar den här resan och ventilerar tankar som dyker upp längs vägen. Dit hör till exempel det otroliga som har börjat att ske på den senaste tiden - Jag tror nämligen att jag håller på att sluta fred med mig själv. Det låter förstås lite flummigt, men för första gången så tycker jag verkligen om mig själv. Jag tog till exempel några vanliga porträttbilder på mig själv idag, alldeles frivilligt, och jag kände inte avsky för ett enda av dem. Tvärtom så kände jag mig stolt och när jag senare visade bilderna så var det inte för att jag behövde höra andras kommentarer om dem (Även om sådant alltid är väldigt kul att få förstås! Man är väl inte mer än människa), utan för att jag njöt av att kunna visa bilder utan att må dåligt över det. Utan att behöva tänka "Oj, undra vad dom tycker nu? Är jag ful?". Min dag hade inte gått under om jag så hade fått höra något elakt från någon, för det hade inte förändrat vad jag tycker om mig själv. Det är en jättestor skillnad mot förr då mitt tyckande i princip enbart baserades på vad andra tyckte. Nu kan jag till och med se en framtid där jag inte behöver få ångest så fort en kamera dyker upp.

Nej, jag mår så jäkla bra just nu! Det har snart gått tre månader sedan jag satte igång med det här och just nu spelar det knappast någon roll att jag har satt upp det här levernet till att fortsätta i ytterligare 9 månader innan jag får äta vad jag vill igen. Just nu känner jag bara att jag aldrig någonsin vill tillbaks dit jag var förr och att jag faktiskt redan äter precis vad jag vill. Det har bara skett en förändring på vad det innebär.

Frukost:
1/3 dels fil 1,5%
En halv persika
Lite Fun Light

Lunch:
En bit grillad lax
Kokt potatis
En klick bearnaisesås
Sallad

Middag:
Pastasås med skinka & äpple
Makaroner
Sallad

Övrigt:
En kopp svart kaffe
Två koppar te
X antal glas vatten

Frukost:
1/3 dels tallrik fil 1,5%
En halv persika
Lite Fun Light

Lunch:
En kokt korv
Pulverpotatismos
Sallad

Middag:
En bit grillad lax
Klyftpotatis
Salsa (egen)
Sallad

Övrigt:
En kopp svart kaffe
Två koppar te
X antal glas vatten/Fun Light

Min hud har blivit rätt så slapp vid det här laget. Det går trots allt inte en dag utan att jag lägger märke till något plagg som inte sitter så snyggt längre eller sådana som jag plötsligt kan komma i, och även om det kanske inte är så smickrande att kunna rynka huden på magen eller kul att känna hur insidan av låren skuttar runt när man motionerar så trivs jag med det. Min hud är något ofantligt len när den är sådär till exempel och jag får inte ångest längre när jag klappar mig själv på magen. Den är stor, ja visst - Men i förhållande med tidigare så är den rätt liten ändå. Måste jag dessutom välja mellan att den hänger något eller är uppblåst som om jag vore gravid så är det första alternativet ett helt självklart val.

Däremot eftersom jag har uppmärksammat det här med den slappa huden och på senare tid sett väldigt mycket bilder på hur det kan bli efter en kraftig viktnedgång, så har jag börjat smörja in magen morgon och kväll med Nivea's Good-Bye Cellulite. Jag hade nämligen den ståendes här hemma ändå (fast jag minns inte ens när jag köpte den...) och stämmer det som står på flaskan, att det är bevisat att huden blir märkbart slätare och fastare redan på två veckor,  så kanske det kan hjälpa huden lite på traven i alla fall.


Märker jag någon skillnad kan det ju till och med vara värt att köpa en till flaska och börja smörja in alla problemområden (mage/lår/armar), men jag börjar så här för att utvärdera det hela först och främst. Håll tummarna för att det fungerar! :-)

Min sambo var ledig igår och eftersom han var hemma så blev dessvärre inte min planerade motion av, vilket jag inte är helt nöjd med. Visserligen tycker jag att det är en hållbar ursäkt att jag inte gärna skuttar omkring till Zumba när någon tittar på - men eftersom han faktiskt sov en stund på soffan senare på eftermiddagen så skulle jag tagit tillfället i akt och bett honom att sova i gästrummet istället. Visserligen hade det inte funnits en chans då att jag skulle orkat med att bära hem matkassarna när vi gick och storhandlade en stund senare. Det var tungt! Jag förstår inte hur i hela friden jag har orkat bära runt på den där vikten tidigare, och mer därtill, var eviga dag. Det är inte konstigt att det tär på kroppen med övervikt!


Frukost:
Havregrynsgröt
En msk äppelmos (lättsockrad)
Några blåbär

Lunch:
Tre köttbullar
Potatiskroketter
Lite bearnaisesås
Sallad

Middag:
Stekt köttfärs med makaroner
Lite salsasås
Sallad

Övrigt:
En kopp svart kaffe
Två glas Fun Light
Ett glas vatten
Ett skivat äpple med kanel

Träning:
Inget annat än den motion jag fick av att bära hem tunga matkassar från centrum (2-3 km) i rask takt...

Jag vet inte riktigt vad som hände den här dagen eftersom klockan rann iväg så på morgonen att det plötsligt inte fanns tid över till att äta en frukost. Jag tror närmare bestämt att klockan var strax över två på eftermiddagen när jag insåg att jag inte fått i mig något annat än en kopp kaffe än, och då hade jag ändå motionerat och konstaterat att jag var hungrig. Det var helt enkelt datorn som slukade mig och fick tiden att flyga - Ibland när man är inne i det man pysslar med så kan allt annat lyckas bli rätt orelevant.

Hur som helst så är det inget jag ska göra till en vana. Jag åt aldrig frukost tidigare och även om hela problematiken med min övervikt resulterade i att jag åt massor på kvällen då istället, vilket jag ju inte gör nu, så vill jag inte hamna där igen. Tre måltider om dagen är vad som gäller!


Lunch:
Köttfärssås med makaroner
Sallad

Middag:
En fläskkotlett
Egna ugnsbakade pommes (utan olja el smör)
Lite bearnaise
Sallad

Övrigt:
Två koppar svart kaffe
Ett glas Fun light
X antal glas vatten

Träning:
30 min Zumba Basic, 65 minuter Powerwalk

Sådär, nu tror jag att jag har tagit fram ett schema som känns väl anpassat och bra. Visserligen är inte mitt mål att följa det till punkt och pricka men använder jag det här som riktlinje så bör jag i alla fall förbränna tillräckligt utan att för den delen behöva bråka med morgonpromenader var eviga dag eftersom jag då kompenserar genom att röra på mig lite extra mycket istället när jag tränar senare. Dessutom har jag tänkt att köra Zumba två dagar i veckan redan på morgonen innan frukost, vilket jag tycker bör fungera bra eftersom Basic passen inte är så intensiva. De handlar mest om att lära sig stegen så rörelserna går nog i överlag att jämföra med den motion man får under en rask promenad.

Övriga morgnar (måndag och fredag) tänker jag ta en lite längre, men vanlig promenad med hundarna på morgonen. Då kommer vi antagligen att vara ute i 40-60 minuter men hela tiden promenera i en lugn takt anpassad efter gamla hunden, varför jag inte ens väljer att skriva upp dessa promenader på schemat. Med promenader där så syftar jag nämligen på sådana som tas i rask takt/powerwalk - Enda undantaget är den promenad jag ska ta på helgen eftersom jag inte tänker sätta något särskilt tempo eller längd på den. Går jag raskare kan jag ju vara ute kortare tid, och tvärtom. Då har jag möjlighet att anpassa beroende på tid och lust. Helgerna vet man ju nämligen aldrig i förväg vad man kommer ha tid för men när inte annat kommer i vägen har jag inget emot att vara ute en hel eftermiddag eller så.  

Så ser det alltså ut. Jag ger det två veckor med start på måndag (även om jag har satt igång redan idag) så får jag utvärdera det efteråt och se om det fortfarande känns bra eller om det behövs några ändringar. Jag tror däremot att det kommer att bli jättebra! Inställningen till min träning är i alla fall redan bättre igen! :-)


Måndag: 45-60 min Zumba Cardio
Tisdag: 30 minuter Zumba Basic på morgonen. Kvällspromenad, 60-120 min
Onsdag: Morgonpromenad, 45-60 min
Torsdag: 30 minuter Zumba Basic på morgonen. Kvällspromenad, 60-120 min
Fredag: 45-60 min Zumba Sculpt & Tone
Lördag/Söndag: Långpromenad minst en av dagarna

Frukost:
Havregrynsgröt
En halv deciliter blåbär

Lunch:
Vegetarisk ugnspannkaka
Sallad

Middag:
Köttfärssås med makaroner
Sallad

Övrigt:
Två koppar svart kaffe
Ett glas Fun Light
X antal glas vatten

Träning:
30 minuter Zumba Basic