naughtyn

Tänk, det är snart två år sedan som jag skrev mitt sista inlägg här i bloggen och lyckligt konstaterade att jag faktiskt hade lyckats. Så mycket har hänt i mitt liv sedan dess att jag har hunnit med att både vara på den absoluta botten och vända upp igen. Allt har med andra ord inte varit genomgående positivt, det tänker jag inte ens försöka att påstå för er, men det har i varje fall i slutändan lett mig till att idag vara lyckligare än vad jag någonsin har varit i mitt liv. Med facit i hand skulle jag därför kunnat göra om denna resa hundra gånger om bara för att få vara där jag är idag. På min topp.

Många är också de gånger då jag har surfat in här till min gamla blogg och med stolthet tittat tillbaks på den resa som jag har gjort. I samband med detta har jag förstås också kunnat se alla era fina kommentarer och de nyfikna uppmaningarna om att uppdatera er om mitt läge idag. Har jag lyckats hålla vikten?

Just detta är också anledningen till att jag nu har tagit mig i kragen tillsist. När jag kikade in här i min blogg idag och noterade den vikt jag skrev ned den 15 september 2010 så insåg jag nämligen att det var på grammet densamma vikt som vågen visade mig idag. 55,4 kilo. Just denna roliga händelse fick helt enkelt överspegla det faktum att jag inte har någon ork till att ta dagsfärska bilder till er som kan styrka mitt ord, så som jag egentligen skulle velat att mitt första inlägg skulle ha sett ut efter min långa tystnad. Jag hoppas dock att ni kan ha överseende med detta för denna gång så får jag helt enkelt satsa på att återkomma med detta. Kanske till årsdagen på prick.


För att göra en lång historia kort så har jag i alla fall som synes lyckats hålla min vikt och som allra mest har jag nog varit uppe och nosat på runt 58 kilo efter semestern förra året. Annars har jag faktiskt egentligen mest legat stadigt och pendlat mellan 52-53 kilo till vardags (under den allra värsta perioden i mitt liv, som jag nämnde ovan lite flyktigt, vägde jag vid ett mycket svagt tillfälle så lite som 49 kilo...) och "viktökningen" just nu beror främst på årets semester. Detta har ju dock egentligen mest varit till godo eftersom jag alltså har en tendens att hamna i underkant nu för tiden när det gäller min vikt, vilket då är ett rätt naturligt resultat av mitt nya sätt att leva och trivas på. Att vara för smal har alltså aldrig varit något som jag har försökt att sträva efter och mina närmaste är också tydliga med att tala om för mig att jag mycket väl kan lägga på mig några kilon.

Själv trivs jag i alla fall med min vikt idag och jag känner mig också trygg i att veta att jag kan njuta av livet och allt vad det innebär och ha en vikt som jag mår bra av utan att för den delen behöva uppleva att jag gör några direkta uppoffringar. Jag är bara medveten på ett helt annat vis idag och lever inte längre i den förnekelse som jag gjorde då jag var överviktig och vantrivdes med mig själv. Då jag fortfarande behövde blunda när jag tittade mig i spegeln och då jag undvek vågen till varje pris för att behöva se sanningen i vitögat.



Och till er söta rara där ute som på något vis har hittat in hit till min blogg och önskar att ni också skulle klara av att göra samma resa. Ni KAN! Ta bara ett år i taget och sluta upp med tankar som "Aldrig mer...".

Det handlar inte om att avsluta det liv ni lever. Det handlar om att börja ett nytt.