naughtyn

Dagsfärsk bild

Nog är det läge för en uppdatering - eller vad sägs? Säkert finns det flera av er rara läsare där ute som har funderat över hur det har gått för mig nu när godis och onyttigheter åter igen finns med på menyn. Om jag har gått upp i vikt eller lyckats hålla mig kvar...

Sanningen är att jag har gått ned ytterligare lite i vikt. I morse pekade vågen på 55,4 kilo och här kring har jag pendlat i ett par veckor nu. Jag tror att jag äntligen har börjat hitta balans i hur mycket jag ska äta för att inte fortsätta att gå ned i vikt, men det har inte varit helt lätt. Vare sig att släppa på tyglarna eller att hitta sätt att äta mer utan att uppleva att jag äter "bara för att". Nu när jag väl lärt mig att hålla blodsockret på en jämn nivå genom att äta regelbundet så är jag trots allt inte vidare stor i maten. Det var jag ju egentligen inte innan heller - skillnaden då var ju bara den att jag i princip höll mig hela dagen och byggde upp en hunger lagom till kvällen, då jag stillade den med mängder av onyttigheter. Nu för tiden är frukosten det mål på dagen som jag ser fram emot allra mest. 

Vad det rör kroppen så tycker jag att det går framåt med huden. Den är fortfarande lös förstås och värst har jag insett att det är på rumpan, men det är inget som jag mår så hemskt dåligt över trots att det inte är vackert. Känslan jag nämnde i mitt tidigare inlägg hänger trots allt kvar än och jag står fast vid att jag verkligen älskar min kropp idag, även den inte på något vis är eller kommer att bli perfekt sett ur andra människors synvinkel. För mig är det alldeles bra nog att den har kämpat sig igenom det här med mig och uppfyllt en dröm jag haft så länge jag kan minnas. Att få vara smal.

Smalare än vad jag redan är ska jag dock inte bli, om jag så kommer tvingas börja räkna kalorier igen för att se till att jag äter tillräckligt om dagarna. Det finns trots allt sina nackdelar med att inte längre ha ett tjockt lager underhudsfett (tro det eller ej) och att vara benig är inte alltid helt bekvämt. Något säger mig dessutom att den här vintern antagligen lär bli den kallaste i mitt liv. Tur då att jag i alla fall har kommit förbi tiden då jag gick i tunna jackor oavsett antalet minusgrader ute enbart för att inte riskera att se större ut än vad jag redan var...

Om ni bara visste vad minnen i den stilen som jag har i bagaget.
Det är sorgligt.