naughtyn

Tänk, det är snart två år sedan som jag skrev mitt sista inlägg här i bloggen och lyckligt konstaterade att jag faktiskt hade lyckats. Så mycket har hänt i mitt liv sedan dess att jag har hunnit med att både vara på den absoluta botten och vända upp igen. Allt har med andra ord inte varit genomgående positivt, det tänker jag inte ens försöka att påstå för er, men det har i varje fall i slutändan lett mig till att idag vara lyckligare än vad jag någonsin har varit i mitt liv. Med facit i hand skulle jag därför kunnat göra om denna resa hundra gånger om bara för att få vara där jag är idag. På min topp.

Många är också de gånger då jag har surfat in här till min gamla blogg och med stolthet tittat tillbaks på den resa som jag har gjort. I samband med detta har jag förstås också kunnat se alla era fina kommentarer och de nyfikna uppmaningarna om att uppdatera er om mitt läge idag. Har jag lyckats hålla vikten?

Just detta är också anledningen till att jag nu har tagit mig i kragen tillsist. När jag kikade in här i min blogg idag och noterade den vikt jag skrev ned den 15 september 2010 så insåg jag nämligen att det var på grammet densamma vikt som vågen visade mig idag. 55,4 kilo. Just denna roliga händelse fick helt enkelt överspegla det faktum att jag inte har någon ork till att ta dagsfärska bilder till er som kan styrka mitt ord, så som jag egentligen skulle velat att mitt första inlägg skulle ha sett ut efter min långa tystnad. Jag hoppas dock att ni kan ha överseende med detta för denna gång så får jag helt enkelt satsa på att återkomma med detta. Kanske till årsdagen på prick.


För att göra en lång historia kort så har jag i alla fall som synes lyckats hålla min vikt och som allra mest har jag nog varit uppe och nosat på runt 58 kilo efter semestern förra året. Annars har jag faktiskt egentligen mest legat stadigt och pendlat mellan 52-53 kilo till vardags (under den allra värsta perioden i mitt liv, som jag nämnde ovan lite flyktigt, vägde jag vid ett mycket svagt tillfälle så lite som 49 kilo...) och "viktökningen" just nu beror främst på årets semester. Detta har ju dock egentligen mest varit till godo eftersom jag alltså har en tendens att hamna i underkant nu för tiden när det gäller min vikt, vilket då är ett rätt naturligt resultat av mitt nya sätt att leva och trivas på. Att vara för smal har alltså aldrig varit något som jag har försökt att sträva efter och mina närmaste är också tydliga med att tala om för mig att jag mycket väl kan lägga på mig några kilon.

Själv trivs jag i alla fall med min vikt idag och jag känner mig också trygg i att veta att jag kan njuta av livet och allt vad det innebär och ha en vikt som jag mår bra av utan att för den delen behöva uppleva att jag gör några direkta uppoffringar. Jag är bara medveten på ett helt annat vis idag och lever inte längre i den förnekelse som jag gjorde då jag var överviktig och vantrivdes med mig själv. Då jag fortfarande behövde blunda när jag tittade mig i spegeln och då jag undvek vågen till varje pris för att behöva se sanningen i vitögat.



Och till er söta rara där ute som på något vis har hittat in hit till min blogg och önskar att ni också skulle klara av att göra samma resa. Ni KAN! Ta bara ett år i taget och sluta upp med tankar som "Aldrig mer...".

Det handlar inte om att avsluta det liv ni lever. Det handlar om att börja ett nytt.

Dagsfärsk bild

Nog är det läge för en uppdatering - eller vad sägs? Säkert finns det flera av er rara läsare där ute som har funderat över hur det har gått för mig nu när godis och onyttigheter åter igen finns med på menyn. Om jag har gått upp i vikt eller lyckats hålla mig kvar...

Sanningen är att jag har gått ned ytterligare lite i vikt. I morse pekade vågen på 55,4 kilo och här kring har jag pendlat i ett par veckor nu. Jag tror att jag äntligen har börjat hitta balans i hur mycket jag ska äta för att inte fortsätta att gå ned i vikt, men det har inte varit helt lätt. Vare sig att släppa på tyglarna eller att hitta sätt att äta mer utan att uppleva att jag äter "bara för att". Nu när jag väl lärt mig att hålla blodsockret på en jämn nivå genom att äta regelbundet så är jag trots allt inte vidare stor i maten. Det var jag ju egentligen inte innan heller - skillnaden då var ju bara den att jag i princip höll mig hela dagen och byggde upp en hunger lagom till kvällen, då jag stillade den med mängder av onyttigheter. Nu för tiden är frukosten det mål på dagen som jag ser fram emot allra mest. 

Vad det rör kroppen så tycker jag att det går framåt med huden. Den är fortfarande lös förstås och värst har jag insett att det är på rumpan, men det är inget som jag mår så hemskt dåligt över trots att det inte är vackert. Känslan jag nämnde i mitt tidigare inlägg hänger trots allt kvar än och jag står fast vid att jag verkligen älskar min kropp idag, även den inte på något vis är eller kommer att bli perfekt sett ur andra människors synvinkel. För mig är det alldeles bra nog att den har kämpat sig igenom det här med mig och uppfyllt en dröm jag haft så länge jag kan minnas. Att få vara smal.

Smalare än vad jag redan är ska jag dock inte bli, om jag så kommer tvingas börja räkna kalorier igen för att se till att jag äter tillräckligt om dagarna. Det finns trots allt sina nackdelar med att inte längre ha ett tjockt lager underhudsfett (tro det eller ej) och att vara benig är inte alltid helt bekvämt. Något säger mig dessutom att den här vintern antagligen lär bli den kallaste i mitt liv. Tur då att jag i alla fall har kommit förbi tiden då jag gick i tunna jackor oavsett antalet minusgrader ute enbart för att inte riskera att se större ut än vad jag redan var...

Om ni bara visste vad minnen i den stilen som jag har i bagaget.
Det är sorgligt.